Sida 182
Sibylla (sierska)
I ofvannämnda uppgift om banans längd äro bibanornas (äfven Nikolsk-Chabarovsk-banans) inräknade. Oberäknadt dessa är S. 6,108 km. och den längsta af alla järnvägar. Genom densamma har den aflägsna östern flyttats närmare Europa. En resa från Berlin till Port Arthur, som på ångbåt genom Sueskanalen tar 39 dagar och öfver Amerika 26 dagar, kan på sibiriska järnvägen göras på 21 dagar. J. F. N.
Sibiriska kirgiser. Se Kirgiser, sp. 138.
Sibiriska kosacker. Se Kosacker, sp. 1121 -22.
Sibiriska kustprovinsen (ry. Primorskaja oblastj), guvernement (oblastj, se d. o.) i ryska Sibirien, utgöres af en smal landsträcka längs sibiriska kusten från Tumen-ula (gränsflod mot Korea) i s. till Pensjinabukten, nordligaste delen af Ochotska hafvet i n. (sedan Anadyrprovinsen förenats med Kamtjatka till ett nytt guv.). I s. går gränsen från Tumen-ula till västra stranden af Chankasjön, därefter tvärs öfver sjön samt mot n. utefter Ussuri till Chabarovsk, sedan i rak linje upp till 52° n. br. för att sedan slingra sig fram till Stanovojbergen, hvilkas kam den följer ända till guv:s norra gräns. Längden från s. till n. är omkr. 2,600 km., bredden högst 675 km., men flerstädes mycket mindre, på det smalaste stället blott 50-60 km., arealen 547,330 kvkm. Södra delen utgöres af Ussurien l. Ryska Mandschuriet. Utefter kusten s. om Amurs mynning går Sichota Alin, från hvilken små floder flyta till Amur i v. och till Japanska hafvet och Tatarsundet i ö. Väster om Amur ligger en rad stora sjöar, Bolen Odsjal, Jevoron, Udylbidsi, Tjiktjagirskoje o. a., f. ö. vidsträckta kärrtrakter. Norra delen, det smala området mellan Stanovojbergen och Ochotska hafvet, är ett skogigt och vildt bergland. Befolkningen, som 1913 beräknades till 604,000 pers., består öfvervägande af mandschuer och deras släktingar tunguser samt längst i n. af lamuter. I området mellan Tatarsundets norra del och Tugurviken bor det lilla egendomliga folket giljakerna (se d. o.). Endast södra Ussurien lämpar sig för åkerbruk. I denna trakt ligger guv:s viktigaste stad Vladivostok. Hufvudstad är emellertid Chabarovsk. J. F. N.
Sibiriska mongoler. Se Mongolerna, sp. 905.
Sibiriska pesten, med., detsamma som mjältbrand (se d. o.).
Sibiriska stadskosacker. Se Kosacker, sp. 1120-21.
Sibiriska tatarer. Se Kojbaler.
Sibiriska ärtträdet, bot. Se Caragana.
Sibirisk körfvelrofva, bot. Se Chærophyllum.
Sibirit, detsamma som siberit (se d. o.).
Sibirjaker, ättlingar af till Sibirien invandrade ryssar.
Sibo, mandschuisk stam. Se Tarantsjer.
Sibofjärden, vik af Östersjön, som genom ett smalt sund tränger norr ut mellan Tystberga och Bälinge socknar i Södermanland, slutligen öfvergående i den smala Sundhällafjärden.
Sibombe [-bå'm-] l. Sibambe, stad i sydamerikanska republiken Ecuador, vid järnvägen Guayaquil-Quito, 90 km. s. om Chimborazo. I närheten ruiner af ett inka-palats. J. F. N.
Sibonga [-bå'n,ga], stad på östra kusten af ön Cebú bland Filippinerna. 25,848 inv. (1903).
Siboni [-åni]. 1. Giuseppe S., italiensk tenorsångare, f. 1780 i Forli, d. 1839 i Köpenhamn, firades under en lång följd af år som opera- och konsertsångare i åtskilliga europeiska storstäder, blef 1819 direktör för k. teaterns sångskola i Köpenhamn och upprättade där 1827 ett konservatorium. Bland hans elever märkas J. Kristian Hansen och P. Schram. -- 2. Erik Anton Valdemar S., den förres son, dansk tonsättare, f. 1828 i Köpenhamn, d. där 1892, elev af J. P. E. Hartmann i Köpenhamn, M. Hauptmann och I. Moscheles i Leipzig samt S. Sechter i Wien, var 1865-83 organist och musiklärare vid Sorö akademi. Han gjorde sig bemärkt genom flera kantater, ett Stabat mater, 2 symfonier, uvertyrer, en pianokonsert, åtskillig kammarmusik, pianostycken och sånger äfvensom operorna Karl II:s flugt (1861) och Loreley. (E. F-t.)
Sibpur [sibpö'9], förstad till Howrah (se d. o.). Jutefabriker, repslagerier, tegelbruk och annan industri. Botanisk trädgård. Ingenjörskola med af delningar för elektricitet och gruf vetenskap.
Sibsagar, Sibsagor [sibsägäVj. 1. Distrikt i brittisk-indiska prov. Assam, divisionen Assam valley, omkring Brahmaputra, 12,939 kvkm., med 690,299 inv. (1911), är till större delen en med gräs och rör bevuxen slätt, genomskuren af en mängd vattendrag till Brahmaputra. Ris- och teodling. Befolkningen utgöres till större delen af mer eller mindre hinduiserade assamiter. Distriktets hufvudstad sedan 1907 är Jorhak, med omkr. 3,000 inv. -- 2. Stad i nämnda distrikt, vid Dikhu, omkr. 15 km. från dess förening med Brahmaputra. 5,712 inv. (1901). Det var förr en af hufvudstäderna för ahoms (se Ahom) stora dynasti.
Sibth., vid växtnamn förkortning för engelske botanisten J. Sibthorp (se denne).
Sibthorp [si'bthåp], John, engelsk botanist, f. 28 okt. 1758 i Oxford, d. 8 febr. 1796 i Bath, blef 1784 med. doktor och Sherardiansk professor i Oxford, konkurrerade med J. E. Smith som spekulant på Linnés herbarium för Oxford-universitetets räkning, företog 1786-87 en resa genom Europa till Grekland för att söka identifiera Dioscorides' växter, deltog 1788 i stiftandet af Linnean society och besökte återigen Grekland 1794-95. Hans stora samlingar och öfriga forskningsresultat, hvaribland 966 färgplanscher i folio af grekiska växter, målade af österrikaren Bauer och måhända de konstnärligaste botaniska afbildningar, som finnas, utgåfvos postumt under titeln Flora Græca (bd 1-7 af J. E. Smith, 1806-30, bd 8-10 af J. Lindley, 1833-40; nytryck 1845 -46). Af S. själf utgafs dessutom Flora oxoniensis (1794). C. Lmn.
Sibylla, astron., en af småplaneterna.
Sibylla kallades i den klassiska forntiden en kvinna, som i viss mån motsvarade forngermanernas vala l. völva, sålunda sierska, som talade om stundande ting, ingifven af en gud. I inspirationens ögonblick visade sig hysteriska symtom: förvridna drag, fradga om munnen och vilda åtbörder. Hvarken Homeros eller Hesiodos känner några dylika inspirerade kvinnor. Herakleitos (omkr. 500 f. Kr.) omtalar dem, Platon talar om en
Källa: Project Runeberg ·
