Sida 357
Sivers, 1. Peter (Petr Ivanovitj)
683
Siwalik hills-Sivers
684
redan 1648 beryktad för sina härjningståg, under hvilka han dock till en början sökte undvika öppen fejd med Mogulriket i Delhi. Regeringen i Bi-japur utsände omsider mot S. en stor straffexpedition under Afzal kan, men S. mördade förrädiskt denne med egen hand vid ett dem emellan aftaladt sammanträde för underhandlingar och dref sedan den sin fältherre beröfvade Bijapur-hären på flykten (1659). Nutida hinduiska terrorister ha under sin agitation mot det brittiska väldet i Indien med förkärlek förhärligat detta dåd som en religiöst nationell hjältebragd. Småningom lyckades S. genom tapperhet och slughet göra sig till herre öfver en stor del af Indiens västra kustländer, och den väl utbildade armé, som han samlat, uppgick till minst 50,000 man. Han började nu göra Mogulriket till föremål för sina plundringståg och stred från 1660 med växlande vapenlycka mot de härförare Au-rangzib sände emot honom. 1666 underkastade sig S. plötsligt Aurangzib och begaf sig personligen på en hyllningsfärd till Delhi, där Aurangzib emellertid behandlade honom med oklok högdragenhet. S., som fruktade bli fängslad, lämnade då plötsligt Delhi och började s. å. som Mogulrikets oförsonlige fiende på nytt sina plundringståg. Han utpressade dryga tributer af Bijapur och Golconda, plundrade 1671 Surat och upprättade en ordnad regering med bramanska ämbetsmän i sin residensstad Råhiri (nu Råigarh, i distriktet Kolaba, presidentskapet Bombay), där han 1674 lät kröna sig till själfständig härskare (raja). Vid sina härnadståg tillämpade han den sedermera för maratterna kännetecknande metoden att utkräfva s. k. chauth, en tribut för skonandet af en plats, hvilken skulle utgå med en fjärdedel af de skonades egodelar. S. stod på höjden af sin makt, då han efter en kort sjukdom afled. Han väckte maratternas nationalanda och är alltjämt deras med nästan gudomlig dyrkan hedrade nationalhjälte, symbolen för religiöst färgadt hinduiskt hat mot allt främlingsvälde. Jfr Krishnaji Ananta, "Life and exploits of S." (1884), M. G. Rånade, "Rise of the Maratha power" (1900), och S. Lane-Poole, "Aurangzib" (1901). V. S-g.
Siwalik hills [sīωā'līk-], bergskedja, som från Hardwar vid Ganges i ö. följer södra gränsen af distriktet Dehra-Dun i de brittisk-indiska Förenade provinserna Agra and Oudh samt fortsätter genom norra Punjab till Sutlejs biflod Bias omkr. 320 km. De utgöra slättbygdens norra gräns och äro genom dalar skilda från de nordligare Himalayakedjorna. De ha en höjd af 600--1,100 m., en medelbredd af 16 km. och bestå af mycket mäktiga tertiära sandstenslager, hvilka innesluta fossila lämningar af däggdjur, bl. a. af Sivatherium giganteum, en jättestor idisslare. J. F. N.
Sivan, hebr., 3:e månaden i judarnas festår, den 9:e i deras borgerliga år. Denna månad, som har 30 dagar, infaller i maj--juni.
Sivard (Siwardus), biskop. Se Severinus.
Siward, jarl af Northumberland, d. 1055 i York, var dansk till börden och kom till England med Knut den store. Han torde ha blifvit jarl af Deira omkr. 1038, bragte ett par år därefter jarl Eadwulf af Bernicia om lifvet och erkändes därpå af konung Hardeknut som jarl öfver hela Northumberland från Humber upp till Tweed (1041). Han stödde 1051 konung Edvard Bekännaren mot den uppstudsige jarl Godwin (se d. o.) och företog 1054 ett härnadståg in i Skottland till förmån för sin frände, konungasonen Malkolm, mot usurpatorn Macbeth (se d. o.). S. och dennes son Osbeorn förekomma bägge i Shaksperes skådespel "Macbeth" (den senare under namnet "unge S."). V. S-g.
Sivas. 1. Turkiskt vilajet i östra delen af Mindre Asien, motsvarande en del af det forna Kappodocien. Omkr. 62,100 kvkm. 1,197,583 inv. (1910), hvaraf omkr. 230,000 kristna (armenier). Landet är bergigt, men med bördiga dalar, samt vattnadt af Kisil-Irmak och dess tillflöden. Det är rikt på mineral (silfver, bly, koppar, järn, mangan, arsenik, alun och salt) samt kol, har flera mineralkällor och stora skogar af barrträd, ek och bok. Silkes- och sädesodling. Boskapsskötsel. -- 2. Hufvudstad i nämnda vilajet, på en högslätt vid Kisil-Irmak. Omkr. 45,000 inv., hvaraf 2/3 muhammedaner, resten mest armenier, som i närheten ha ett stort kloster. Liflig transitohandel. S. är det forna Sebasteia l. Sebaste, som under Diocletianus blef hufvudstad i Lill-Armenien och under bysantinskt välde var säte för en metropolit, men eröfrades af seldschukerna 1071 och af Timur 1401. 1 o. 2. (J. F. N.)
Sivasj-viken. Se Krim, sp. 1318.
Sivatherium, paleont. Se Giraffdjur, sp. 1196.
Sive l. Seu (förk. s.), lat., eller.
Sivend, persiskt landskap inom prov. Fars, n. v. om Niris-sjön. Dess hufvudort med samma namn ligger vid den stora farvägen Abuschehr--Schiraz--Ispahan, ungefär midt emellan de båda ruinstäderna Persepolis och Pasargadæ. J. F. N.
Sivers. 1. Henrik Jakob S., präst, författare, f. 8 april 1709 i Lybeck, d. 2 aug. 1758, blef 1728 magister i Rostock och kallades 1735 till kompastor vid Tyska församlingen i Norrköping. Han blef kyrkoherde i Tryserum och Hannäs 1746, kontraktsprost 1750 och teol. doktor i Greifs-wald 1756. S. egde en ytterst omfattande lärdom, utgaf flera teologiska, historiska, naturhistoriska och vittra skrifter, bl. a. Vesterviks stads historia och beskrifning (1758) samt underhöll vidlyftig brefväxling med samtidens lärda notabiliteter. - 2. Nils Henrik Aschan S., den föregåendes son, ämbetsman, adlad Liljensparre (se d. o.). 1. (Fr. W.)
Sivers (Si e v er s), en från Holstein härstammande släkt. En medlem af densamma var officer i Gustaf II Adolfs armé, och hans ättlingar, som bosatte sig i östersjöprovinserna och Finland, voro i flera generationer svenska civila och militära tjänstemän. Efter fredsslutet 1721 blefvo de fleste ryska undersåtar.
1. Peter (ry. Petr Ivanovitj) S., danskrysk sjömilitär, f. 1674 i Stade, d. 1740 i Petersburg, tillhörde ej ofvannämnda gren af släkten. Han var löjtnant i danska marinen, då han 1704 anställdes som kapten i ryska flottan. Han förde, då kommendörkapten, 1716 befäl öfver en eskader i Öresund, som skulle medverka vid en dansk-rysk landstigning i Skåne, hvilken dock uteblef. S. blef 1719 schoutbynacht och 1721 Viceamiral samt var 1728-32 amiral och president i krigskollegium, hvarefter han förvisades till några honom förut förlänade gods i Finland.
Källa: Project Runeberg ·
