Sida 66
Till publiken
fordringsägare 60 procent och ändå vara förmögen karl i stället för de 5, som han nu betalat — en så mycket lumpnare utdelning, som han nu står der en fattig sate.
Men hvad tycks! Trots denna min förmåga bakom disken har jag saknat tur i mina privata aflarer, i mitt hjertas augelägenheter. Ja så är det: en mans framgång i det offentliga lifvet betingar icke hans lycka i det enskilda. Jag som tusen gånger förmått de förnämaste damer att till högsta pris taga emot det medelmåttigaste tyg, jag har väl tjugo gånger förgäfves försökt att förmä någon ung dam att för intet taga emot mitt hjerta. Och dock är detta hjerta rikare än något af Indiens tyger och varmare än någon af Rysslands zobelkappor, hvilka varor komma att bland mycket annat till de facilaste priser finnas i mitt nya modemagasin samt härmedelst rekommenderas. Och dock vände jag mig naturligtvis med mina anbud aldrig till någon grefvinna eller friherrinna, icke ens till någon riktig fröken. Och dock — min blygsamhet måste, eftersom jag blifvit författare, ånyo tiga — är mitt utseende ingalunda ofördelaktigt. På det att mau må finna, det jag derutinnan icke far med tomt snack, tager jag mig friheten att här meddela mitt porträtt liksom, för jemnförelsens skull, äfven den förstå bland dem, åt hvilka jag velat helga mitt lif. Situationen är lätt att förstå: Sjelfva kärleksförklaringen! Jag ligger på knä; hon vänder mig ryggen och aflägsnar sig, mumsande på en karamell ur den påse konfekt, som jag nyss bugande lemnat i hennes händer, och hvilken hon medför såsom ett minne af en koketts triumf! Måtte hon ha ätit deraf så att indigestion blef följden, det är det minne af mig som jag önskar henne!
Jag kan tala om detta så oförbehållsamt, ty jag är nu verkligen gift med en förtjusande flicka. Bet är historien om huru jag vann min brud, som jag här vill berätta, om någon önskar höra derpå.
Källa: Project Runeberg ·
