Sida 84
Till publiken
herrars hjertan, men hvilka hon icke brytt sig- om att hela.
Och sedan alla dessa papper rörande samtidens historia blifvit genomgångna och befunnits af stort värde för mig såsom forskare, frågade jag Fanny, om hon, såsom hon lofvat, nu ville*ge mig svar. Hon förklarade, med sänkta ögonlock, rodnande kinder, sakta böljande barm och ett blygt leende, att hon gerna skulle vilja ha en skarpsynt man, ty en sådän skulle för det första inse att det aldrig ginge an att hålla qvinnan i en underordnad ställning — de söta flickorna skola nu alltid ha någon liten fantasi! — och för det andra skulle han vara nog stolt öfver sin klarsynthet, fortfor hon .med en skalk-aktig blick, för att aldrig misstänka det någon intrig kan spelas af hans hustru utan att han märker det.
Det var således afgjordt! Fanny var den första af alla dem jag friat till, hvilken, liksom de förnäma damerna i butiken, kunde förlåta, att min näsa var af norr-kopingstypen, ty det kunde ej ha varit något annat som förut kom förargelse åstad, och nu är jag den lyckligaste man. Så slutar man alltid då man gör en roman.
P. S. Jag har den äran att ännu en gång rekommendera min butik, som snart öppnas, i allmänhetens benägna åtanka.
Bob.
Källa: Project Runeberg ·
