Sida 15
Historien om den hårdkokta kon. Också ett hundraårsminne. Meddeladt af Chicot
och intet af vittnena gittat på sin ed taga, att de ätit af det af Wessman utsålda kokreaturets kött, magistraten icke heller kan hafva det afseende på den svordom, som Wessman emot lag trott sig tillständigt att inför magistraten göra, att den skulle förtaga verkan af de flera i detta mål sammanstämmande edeligen afhörda vittnens utsagor, enligt hvilka m. m.» Sjelfva domen lydde på, att Wessman dömdes att för försäljning af skämdt kött böta 10 daler, för öfverträdande af taxor 30 daler, för svordom inför rätta 20 daler och för det »obeskedeliga» jäfvet mot rådman Sundqvist 20 dal er, allt silfvermynt.
Som man ser, blef detta en dyr ko för den spekulative slagtaren och handlanden Wessman. Men denne var lika stor filosof som krångelmakare och affärsman. Som bevis derpå äro vi i stånd att anföra följande friska utdrag ur hans skrifvelse d. 30 Nov. 1793, tillkommen med anledning af en kitslig not i »Veckoblad för Gefleborgs Län», der på talet om att en slagtare i Konstantinopel blifvit med öronen fast-spikad vid galgen, der han blef stående tills han dog, red. anmärkte: »att våra slagtare böra tacka Gud, att sådant inte är brukligt i Sverge, ty om någon der beträdes med att ha sålt askött, så pliktar han bara och behåller både lifvet sitt och öronen med.»
Detta var mer än den hetlefrade Wessman kunde tåla, och efter en lång, mycket listigt vrängd framställning af här skildrade rättegång slutar han: Emellertid, min herre, som denna sak nu ligger under Höflofl. Commerce-Collegii pröfning, huruvida åtta vittnens edeliga vittnesbörd som mig friar skall gälla, eller det härliga domskälet, »at Creaturets hoppande, springande och kesande kunnat härröra mera af Bromsar och myggor än
Källa: Project Runeberg ·