Sida 46
Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt)
några tiotal af år sedan besökte det huslighetens och trefnadens älskliga hem, der professorskan Pippingsköld i skötet af sin talrika familj, i lugn och stilla förnöjsamhet, framlefde sina enkeår. Ofta, ja ganska ofta, samlades omkring henne ålderdom och ungdom i ett förtroligt och alltid lifvadt samqväm, ty glädjen och gästfriheten voro hemmastadda i hennes bo, arbete och sång vexlade under hvarje årstid derinne, och mången sylvia, trast och bofink uppförde derute sina vackra harmonifulla sinfonier, så länge sommaren varade.
Mariadagen den 3 augusti — jag påminner mig nu ej hvilket år — hade till firande af värdinnans namnsdag ett större antal gratulanter från den närbe-belägna staden infunnit sig hos den sanctissima Maria, som af hvar och en ibland oss tillbads och älskades. Under lekar och skämt ilade timmarne med mer än vanlig snabbhet sin kos, och knappt hade vi återvändt från en lustvandring i det närbelägna Katrinedal, innan solen småningom sänkte sig i sin purpurbädd och gäspande dolde sitt hulda anlete bakom horisontens täta sparlakan.
Det gör ingenting, non fa niente, tänkte vi. Aftonen var skön och herrlig. Rymden egde denna strå lande klarhet, detta hemlighetsfulla och gripande uttryck af oändlighet, som en fullkomligt molnfri sommarhimmel framställer. När man då blickar mot den blomstrande jorden, som under denna årstid står i sin skönaste skrud och hvars fägring tjusar och lifvar vårt sinne, känna vi tydligt, att denna skönhet står i sammanhang med vår korta tillvaro och att vi fritt kunna öfverlåta oss åt de ljufva njutningar den i så rikt mått erbjuder.
Under dessa betraktelser hade jag tagit en beqväm
Källa: Project Runeberg ·