Sida 47
Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt)
plats på trappan till boställets karaktersbyggnad, öfver-s^ådande de grupper, hvilka rörde sig i det fria. På gräsplanen i min närhet kastade barnen boll, ett stycke derifrån satt hand i hand och hjer t a vid hjer t a ett nyss förlofvadt par; här letade man efter fyrväppling och der åter svängde man sig i gungan vid magasinet, Nu makade gårdens fryntlige tomte, rigubben med den röda mössan, sig till stället för sin nattliga verksamhet, och länge dröjde det ej derefter innan hela flicksvärmen hade makat sig till min trappa. Lik en skock kuttrande dufvor omgåfvo de i en hast min hittills ensamma person, och der sutto de nu
— — — »små älskliga flickor i ring och tänkte och sade — Gud vet — ingenting; men kände de något, så blef det en bikt, som jag satte om i en lågande dikt».
»Låt det nu vara slut med bikt och dikt», sade Josefine,» och sjung i stället någon liten visa för oss; du kan ju så många».
»När Josefine ber, då hon liksom Lazarra kunde befalla», svarade jag, »så tycks för ögonblicket ingenting vara naturligare, än att jag börjar med den lilla ljufva blomman, som så skön, men obekant der stod, och fortsätter med hvad Papiiio en afton, så skön som denna, hviskade genom töfnets galler. Befall endast, min herskarinna, och jag är genast färdig».
»Var inte stygg nu; men låt oss höra något nytt, något som vi aldrig förut hört.»
»Ack ja, ja!» upprepade de andra flickorna i chorus.
»I så fall säger jag som gamle Kristofer Armfelt, då han anmodades att såsom sekundant öfvervara du-
Källa: Project Runeberg ·