Sida 51
Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt)
Att den tidrymd af åtta år Ekman härefter uppehöll sig dels i Frankrike, dels i Italien icke förflöt i få vitsko, derom vittna de många större och mindre arbeten han öfversände till Sverige och hvilka finnas förvarade såväl i kungliga som enskilda samlingar; men emedan förteckningen deröfver tillhör uteslutande konsthistoriens område och jag dessutom aldrig såsom Lif-medikus Lovander haft daglig korrespondens med mina kolleger i Paris, förtiger jag berättelsen derom, likasom jag af samma giltiga orsak icke anför de bildande nöjen, hvilka i utlandet erbjödos främlingen, eller de flammor »den gud, som öfverallt man dyrkar, som bindeln för sitt öga bär», möjligen under en glödande sol upptände i hans hjerta.
Återkommen till Sverige, blef Ekman såsom konstnär på mångahanda sätt ärad och hyllad. Tid efter annan utnämdes han, först till agreé vid Akademien för de fria konsterna och kort derefter hugnades han med titel af hofmålare. De utmärkelser åter han erhöll vid expositioner. och de betydliga beställningar, hvaraf han öfverhopades, måste jag i okunnighet med vältalig tystnad förbigå.
Ryktet om vår landsmans resor och utmärkelser hade genom familjen på det lilla bostället nått Auras stränder, der man dessa tider öfverlade vid den ena kyrkostämman efter den andra om renovation och prydande af domkyrkans högkor. Genom domprosten Edmans och kommerserådet Kingelins oförtrutna bemödanden lyckades man slutligen att fästa uppmärksamheten vid Ekman, den man som vid al fresco-målningen af Gustavianska koret i Upsala biträdt professor Sandberg. Det var med anledning häraf jag omsider erhöll uppdrag att på kyrkostämmans vägnar
Källa: Project Runeberg ·