Sida 244
Kapitel 8
liksom den vid Low Island och Aeoli kors. Vid denna uddes östra strand lade vi i land kl. 3 f. m. den 27 Juli. De till depoten hörande sakerna landsattes, jernbåten drogs upp, en drifvedsbrasa upptändes och vi intogo en liten måltid, för att stärka oss efter den långa rodden. Torell utsåg plats för depoten, och förvissade sig om att den var lika tillgänglig från landsidan som från stranden. Undertiden lättade dimman, Hellstad gick på jagt och återkom med två renar, de vackraste djur man kunde önska att se. Också hade de här rikliga betesmarker.
Till den branta bergskam, som här lopp fram ett litet stycke från den plats, der vi rastade, begaf sig Malmgren för att samla vexter och gjorde en rik skörd. Ingen punkt, som vi hittills besökt, hade företett en så rik vextlighet som denna, såväl i mångfald som i frodighet. På de lägre sluttningarna, nedanför de hopar af stenblock, som här, liksom öfverallt der bergarten är gneis eller granit, omgifva fjellets fot, vandrar man här och der öfver en fuktig och mjuk matta med lifligaste grönska, till största delen bildad af mossa, Aulacomnium turgidum och Hypnum uncinatum, såsom ett tjockt täcke utbredt öfver ett svart torflager om en fots mägtighet. På denna fuktiga mark frodades i mängd några grässlag: Alopecurus alpinus, Dupontia Fisheri, Poa cenisia, och bland andra örter utmärkte sig här den lilla Ranunculus hyperboreus. Fotshögt syrgräs, Oxyria reniformis, och storbladigt skörbjuggsgräs, Co-chlearia fenestrata, sköto upp i förvånande yppighet på de mindre sanka ställena, blandade med den ståtliga Ranunculus sulphureus, hvars stora guldgula blommor voro i jemnhöjd med vandrarens knän. Att ej nämna de
Källa: Project Runeberg ·