Tillbaka Read Runeberg

Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

Originalsida 335
Originalsida 335
Originalsida 334
Originalsida 335
334–335

Sida 335

Kapitel 12

I samma vatten lefde äfven smärre crustaceer af entomostraceernas ordning, samt insektlarver, hvaribland den af ett slags laxmygg, Limnophilus arcticus Boheman, hvilken, jemte en och annan fluga af slägtena Tachina och Aricia, här och der irrade öfver den ofruktbara stranden. Hafvet var ganska rikt på djur, och under de dagliga exkursionerna med draggbåten hade vi godt tillfälle att iakttaga, huru olika lifvet här gestaltar sig på skilda djup och på botten af olika beskaffenhet. I fjordens mynning och utanför Aldert Dirkses bugt, der djupet uppgår till nitio famnar, var ej annat att hemta från den steniga bottnen än några sjöstjernor, ophiuror och bryozoer, då deremot den fina leran, som nedslammas från glacieren och utanför denne betäcker bottnen, hyste det rika och egendomliga djurlif, som tillhör dessa trakter. Bottnen närmast intill glacieren, der vattnet är tjockt af uppflammad lera, är futtig, ty slammet afsätter sig här i mägtiga lager och qväfver, så att säga, all organismernas fortkomst och utveckling. Längre ut från glacieren åter, der vattnet är mindre grumligt, och slammet, ytterligt fint fördeladt, såsom ett tunnt täcke breder sig öfver hafsgrunden, trifves denna djurverld, som betecknats såsom egen för glacialleran, rik på individer, men fattig på arter. Bland musslor, Mya truncata, Saxicava rugosa, Astarte, Yoldia, Tellina och framför allt Arca glacialis; af maskar, Antinoë Sarsi Kinb., arter af Terebella och Phyllodoce, och bland sjöstjernor Ctenodisciis crispatus m. fl. Rundtom glacieren, ända till en fjerdedels mil och derutöfver, är hafvet färgadt af den uppslammade bergarten, och man kan alltid vara viss på att på detta afstånd göra goda fynd, helst på tretio famnars djup.

Källa: Project Runeberg ·