Sida 336
Kapitel 12
Den 12 rustade Blomstrand och Dunér sig till en längre båtfärd i afsigt att besöka fjordens inre. Härom antecknar den förre:
»Vi lemnade fartyget den 12 Juli på förmiddagen, följde östra stranden emot det andra isfjellet, och togo nattqvarter straxt norr derom i en dalöppning utmed en stor elf, som der föll ut i fjorden. Middagstiden följande dag passerade vi denna glacier, hvilken väl är mindre än den första, men sedd ifrån sjön, erbjuder en långt mera storartad anblick, då den längre utskjuter i hafvet och i hela sin bredd är brusten och söndersprängd. Den tredje glacieren styrde vi förbi under god vind och landstego här och hvar för att samla drifved till bränsle och jaga renar, af hvilka senare vi i$nom kort hade fällt tre stycken. Närmare Midterhuken satte vi kurs på denna, men vinden dog ut, och vi beslöto att styra till ett rysshus, som sågs på fjordens vestra strand, och hvila der för andra gången. Rysshusets belägenhet var, på afstånd sedd, särdeles inbjudande, vid utloppet af en brusande elf, med de omgifvande bergssluttningarne omvexlande i gröna och röda färgskiftningar. Vi lofvade oss saftiga ängsmattor och en frodigare vegetation, än vi hittills träffat, men funno oss i allo bedragne i våra förväntningar. Rysshuset liknade till utseendet de förut beskrifna, och låg på en ofruktbar, torr sandslätt, som påtagligen tidigare varit genomdränkt af hafvet, oaktadt den var betydligt högre än det nuvarande vattenståndet. Stora sträckor utefter framvittrade en hvit saltskorpa, men att marken fortfarande tidtals står under vatten, är på grund af rysshusets belägenhet föga antagligt. Den här och der tydligt framträdande grönskan på bergssluttningarne
Källa: Project Runeberg ·