Sida 334
Kapitel 12
vi ej längre behöfde elda i kajutan och i land gerna arbetade i skjortärmarne, gjorde ett helt annat intryck än vid vårt förra besök för fem veckor sedan. Thermometern visade i skuggan ända till + 13° C och i solen + 28° C.
Omgifningen kring Aldert Dirkses bugt, ett af de egendomligaste landskap på Spetsbergen, lockade med sina små insjöar till dagliga exkursioner. Det färskvatten vi i slutet af Maj besökte i Kobbe Bay, erbjöd visserligen stort intresse genom det djurlif det hyste, men några djur af högre klasser hade vi der ej träffat, lika litet som vi någonsin väntat att finna sådana i dessa trakters isiga fjellvatten. Vår förvåning blef derföre ej ringa, när vår styrman en dag hemkom med underrättelsen, att han sett en mängd fisk i det närmaste färskvattnet, några ända till en fot långa, och dessutom förde med sig en torkad, tre tum lång unge af berglaxen eller rödingen, Salmo alpinus, som han hittat på sjöstranden. Vi fingo snart tillfälle att sjelfva göra oss förvissade om saken. Von Yhlen sökte att sätta ut ett garn, men utan båt eller annat medel att flyta på, måste han våga ett bad i den kalla, djupa sjön, som på sin midt ännu var belagd med en porös isskorpa. Försöket aflopp likväl fruktlöst, ty sjöns djup tilltog hastigt utåt, den steniga bottnen intrasslade nätet, och det kalla vattnet gjorde ett längre uppehåll deri farligt. Också fick v. Yhlen plikta för detta tilltag, ty följande dag erfor han stor ömhet i knäna, hårda knutar visade sig deromkring i huden och han måste hålla kojen, men efter någon behandling blef han inom kort återställd.
Källa: Project Runeberg ·
