Tillbaka Read Runeberg

Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

Originalsida 33
Originalsida 33
Originalsida 32
Originalsida 33
32–33

Sida 33

Kapitel 2

derjemte lärt sig att taga vara på, ej allenast dess tänder, utan äfven dess skinn och späck. Såsom exempel på huru ofantligt rik jagten kunde vara, må det nämnas, att man en gång år 1608 på mindre än sju timmar lyckades döda mellan 900 och 1000 hvalrossar. På ett af de två fartyg, hvilka det året voro vid Beeren Eiland, försökte man äfven att till England hemföra ett par lefvande hvalrossungar, af hvilka den ena dog under resan, men den andra åtnjöt hedern att blifva presenterad på hofvet, innan han dukade under för så främmande förhållanden.

Det följande året eller 1609 voro engelsmännen åter vid ön, och då togs hon formligen i besittning af det redan 1555 upprättade bolaget för drifvande af handel med de norra länderna, förnämligast Ryssland, och som derföre kallades Muscovy Company eller Russia Company, ehuru det egentligen hette »Company for the discovery of unknown countries» . Man fick äfven nu en stor mängd björnar och räfvar, samt upptäckte såväl den omtalade blymalmen på Gull Island, som äfven stenkol, ett fynd, som vunnit i intresse derigenom, att man i våra dagar fått visshet om stenkolens vidsträcktare förekomst i ännu nordligare trakter. Poole, hvilken af bolaget det följande året utsändes för att göra vidare upptäckter norrut samt för att göra försök med hvalfångst, fann äfven på Spetsbergen stenkol, »som brunno ganska bra» .

Källa: Project Runeberg ·