Tillbaka Read Runeberg

Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861

Originalsida 409
Originalsida 409
Originalsida 408
Originalsida 409
408–409

Sida 409

Kapitel 15

än att dess verkningar skulle kunna förklaras som en följd af t. ex. den anförda dioritbankens utbrott, synes ligga i öppen dag. Sannolikt hade äfven dioriten intagit sin närvarande plats, innan den stora rubbningen försiggick, då af det, som rörande densamma i det föregående anförts, tydligen måste följa, att den inverkan, som deraf såväl som af andra liknande smärre eruptiva massor utöfvades på de kringliggande sedimentära skikterna, var af i hög grad underordnad och helt och hållet lokal betydelse. Dock låter sig utan fråga antagas, att den först genombrutit skikterna, sedan de redan blifvit uppresta i den ställning de numera intaga.

Jag återvände till stranden, men sökte förgäfves båten med manskapet på den utsatta mötesplatsen. Länge vandrade jag på den smala stranden, mellan den stigande floden och de branta bergväggarne, och kom slutligen fram till det uppslagna tältet, der en eldbrasa flammade, men ingen båt och ingen menniska syntes till. Omsider kom en af manskapet och berättade, att han blifvit qvarlemnad, under det von Yhlen begifvit sig med båten ombord på Magdalena, som nu hunnit Isfjorden, i afsigt att der säga farväl och med Mattilas afsegla till Norge.

Fram på morgonen den 25 återkom båten, och under det folket på eftermiddagen hvilade ut, begaf jag mig åter på en exkursion till det inre af den dalsänkning, der vår lägerplats var tagen. Jag tog vägen utefter en elf, som genom ett delta nära lägerplatsen föll ut i fjorden. Den flöt genom en backig och kuperad mark, och störtade sig på flera ställen i djerfva språng utför afsatserna, som blefvo allt högre, ju längre man kom inåt landet, der qvartzit-regionen egentligen

Källa: Project Runeberg ·