Sida 425
Kapitel 15
han redan gjort, anledning att der hoppas vigtiga upplysningar om landets geologi, men — tiden var nu inne, då Magdalena hade ordres att möta Aeolus. Med den tanken, att Torell och Nordenskiöld 1858 undersökt dessa fjordar, måste derföre planen ändras, och med den nu friska sydliga vinden sattes kursen nordvart, denna gången vester om Forelandet. Kultjen tilltog ju längre det led på dygnet, den ena snöbyn efterträdde den andra, med möda kunde man behålla landkänningen, och mot morgonen den 9 rasade vinden med all den våldsamhet den här kan ega, hvarföre seglen minskades. Längre fram på morgonen började luften klarna, och man fick sikte af klipporna kring Kobbe Bay, i hvilken ett fartyg låg för ankar, som snart igenkändes vara Aeolus. För att gå fri grunden vid inloppets södra strand hade man hållit långt ut från land och hade nu att gå dikt bidevind, men strömmen hotade att sätta fartyget mot lälandet i vikens mynning. Ett par kabellängder till, och Magdalena hade stått på grund, men refven i storseglet slogos ut, jagaren tillsattes, och hårdt pressad sköt hon fart, gick klar grundet, och kastade straxt derefter ankar klockan half sex f. m. den 9 September, vid sidan af Aeolus, hvilken redan några dagar förut infunnit sig på mötesplatsen.
Från det ena fartyget skyndade genast några ombord på det andra, medan några stadnade för att emottaga de kära besöken, och helsa dem välkomna. I glädjen att återse hvarandra efter tio veckors skilsmessa, alla friska och muntra, gick den första dagen hastigt förbi under de lifligaste samtal och meddelanden om hvad hvar och en fått se och erfara. Alla hade varit med om äfventyrliga färder, alla hade, hvar för sig, med
Källa: Project Runeberg ·