Sida 505
Kapitel 17
Om de fem följande dygnen är icke mycket att säga. Luftens temperatur var mild, stundom varm, och vinden städse gynnande; full storm den 19, men den 20 nästan stillt och den 21 åter stark vind. Höjden af Beeren Eiland passerades under stormen, och som denna var åtföljd af stark tjocka med regn kunde vi än mindre tänka på att göra an denna svårt åtkomliga ö. Fartyget skulle ej kunnat ligga bi, lika litet som vi i båt skulle kunnat hålla sjön, och dessutom kan man så mycket mindre närma sig Beeren Eiland i tjocka, som dess longitud ej är säkert bestämd. Det var till och med stora svårigheter underkastadt att under natten och i sådant väder göra an den norska kusten, men det lyckades likväl, och vid daggryningen den 22 sågo vi oss några mil utanför det vestliga inloppet till Tromsö, genom Qvalsund. Middagstiden voro vi i sundet. Båtar hade redan mött oss, och alla skyndade upp på däck för att, som det hette, åter se européer. Nordenskiöld, Malmgren och Chydenius gingo i land och fröjdade sig åt de herrliga rika gräsmattorna och framför allt åt träden, hvilka, ännu i grönska, företedde en af oss på ett helt år osedd syn. Sedan vi fägnats med bär, färska potäter och mjölk, hyrde vi en liten båt, och snart gick det raskt undan på de vackra, spegellugna, i det herrliga månskenet än mer förtjusande sunden i den ljumma natten, till dess vi vid midnattstid åter satte fötterna på Tromsö's kaj. Vi bultade upp vårt förra värdfolk, som godhetsfullt åtagit sig att äfven vara det nu, blefvo på det mest förekommande sätt emottagne, och försedde med tidningar, den mest välkomna af alla gåfvor.
Sedan Aeolus sakta skridit framåt under kryssning i Qvalsund, utsattes bogseringsbåtarne kl. 8 e.m., strömmen
Källa: Project Runeberg ·