Om psykisk uttröttning : med särskild hänsyn till skolan och universitetet

HÖPFNERS UNDERSÖKNING. ; 21

på det hela taget alltjämt ökas ända till slutet, likväl med vissa sänkningar, hvilka utan tvifvel bero på de hvilopauser, som förut omtalats och hvilkas läge tyvärr icke efteråt kunde noga bestämmas. Att felprocenten något minskas i början är ett uttryck för samma fysiologiska lag, som redan i början på tal om ergografmätningarna påpekades, nämligen att måttligt arbete i början ökar arxbetsförmågan. - Det går bättre, när man väl så att säga kommit i gång'. Men efter en viss tid inträder trötthet, och taflan visar påtagligt hur den ökas ända till slutet. Påfallande är stegringen mellan 5:e och 6:e satsen. Höpfner, antyder, att den antingen kan bero därpå, att barnen .ej voro vana att skrifva fler än 5 satser i taget; eller också på samma sak som framgick af Birgersteins undersökning, nämligen att trötthet uppträder efter omkring /; timme — och det senare synes mycket antagligt. Tiden för hvarje sats var ej antecknad; men eftersom alla voro ungefär lika långa, komma omkring 7 minuter på hvarje sats, om man ej gör afseende på hvilopauserna; detta skulle göra 35 minuter för de första 5 satserna — något mindre, om pauserna kunde tagas med i räkningen. Att tröttheten sedan växer hela tiden visar Höpfner genom att beräkna felprocenten för 4 och 4 satser sammantagna. Resultaten blifva då följande:

NSatserna — 1—4, 5—8, 9—12, 13—16, 17—19, Felprocent 0,8, PNNAS J D

Emot föregående resonnemang kan nu göras den invändningen, att svårigheterna möjligen icke voro jämt fördelade på alla satserna. För att undvika denna felkälla kunde man enligt Sikorskis föredöme på sätt som ofvan är nämt endast medräkna de s. k. "slarffelen' och utelämna "okunnighetsfelen'. Höpfner, som fann, att det är omöjligt att draga en bestämd gräns mellan dessa, begagnade en annan utväg. Han utvalde bestämda grupper af fel, som äro så beskaffade, att man kan bestämma huru många fel af ett visst slag, som skulle kunna begås i en viss sats; ifråga om sådana fel kan man finna förhållandet mellan antalet möjliga och värkligen begångna fel. Så t. ex. skrifvas, som bekant, i tyskan alla substantiver med stor bokstaf, men verber och adjektiver med liten.