Om psykisk uttröttning : med särskild hänsyn till skolan och universitetet

26 - OM PSYKISK UTTRÖTTNING.

Nu: torde en och annan säga: allt detta är godt och väl, men -hur skall man kunna göra något för att åstadkomma dylika reformer? Många erfarna lärare och skolmän, icke minst de som i denna sak hafva mäst attsäga, förneka helt enkelt tillvaron af uttröttning i skolorna eiler de säga rent ut, att den icke i alla händelser kan helt och hållet undvikas, om man icke skall minska arbetskvantiteten d. v. s. det fastslagna pensum, hvilket återigen lär vara omöjligt.")

Det är klart att så länge frågan skall bero på personers :subjektiva tycke, så måste den förbli oafgjord där den ena tycker så och den andra tycker så. Men det är också tydligt, att man i de undersökningsmetoder, för hvilka i det föregående redogjorts, äger medel att på ett mera objektivt sätt utreda saken; och det är ganska säkert att systematiska undersökningar af denna art med resultat uttryckta i siffror och grafiska tabeller måste göra en helt annan värkan än enstaka läkares och lärares eller föräldrars klagomål. Emellertid har man ingen anledning att göra "sig några illusioner i detta afseende. Om hänsyn till skolungdomens psykiska och fysiska utveckling sattes i första rummet, så skulle de skolhygienska undersökningar, som prof. KXey redan för flera år sedan utförde, jämte läkarnes upprepade uttalanden i frågan för länge sedan framkallat betydliga reformer. Men den förnämsta omsorgen är och har länge varit, att ett tillräckligt stort pensum skall åstadkommas i skolorna. Och just med hänsyn till denna omständighet är det af inträsse att erinra sig ett viktigt resultat, som framgått af de ergografundersökningar som i början beskrefvos. Det frambhölls där, att de sista dragningarna voro i hög grad oekonomiska, d. v. s. det arbete, som genom dem uträttades, var ytterst obetydligt i förhållande till den ansträngning som kräfdes, och att arbetsresultatet betydligt ztillvärte, om man icke för hvarje gång dref försöket till uttröttning, utan hvilade innan trötthet infann sig (d. v. s. innan kurvan började väsentligt sjunka). Det skulle nu utan tvifvel vara skäl i att genom noggranna och systematiska undersökningar söka utröna, om icke samma regel gäller äfven för skolarbetet; och man borde i sådana skolor, där man icke är bunden' af den officiela timplanen, försöka, huruvida man icke ge ”) Jmfr. ecklesiastikministerns uttalande vid rektorsmötet i aug. 1895