Om psykisk uttröttning : med särskild hänsyn till skolan och universitetet

TILLÄMPNING PÅ VÅRA SKÖLFÖRHÅLLANDEN. 20

nom förkortning och lämpligare fördelning af arbetstiden skulle kunna ernå 'ett lika stort, och- måhända till kvaliteten bättre arbete, än som med den nuvarande anordningen är fallet. Det är mycket troligt, att man härvid skulle i många fall göra samma erfarenhet, som redan vunnits i fråga om flera slag af s. k. kroppsarbete, att nämligen förkortning af en omåittligt lång arbetstid medfört ökning och förbättring af arbetsresultatet. I så fall skulle ju zngen ha inträsse af att vilja fasthålla den nuvarande- timplanen, utom sådana föräldrar, som anse det som en fördel att "vara utaf med'" sina barn så mycket som möjligt; en önskan som dock redan nu torde vara mer än tillbörligt tillgodosedd. Afven de, som sätta pensum i första rummet och barnens fysiska och andliga hälsa i det andra, borde då kunna vara med på en förkortning af arbetstiden. ") — - | /

Men äfven innan dylika reformer hunnit införas, borde man kunna göra åtskilligt för att minska de faror, som den nuvarande timplanen och arbetsordningen medför för barnen. Man kan använda en arbetstimme på många olika sätt, och jag föreställer mig, att ingen, lärare, som fått sin uppmärksamhet fäst på de ifrågavarande förhållandena, skall finna det förnuftigt eller ens försvarligt att fordra af barn i eller under den ålder, som Birgersteins och Höpfners undersökningar omfatta, ett intensivt arbete under hela den nu reglementerade skoltimmen. Han kan ju låta dem åtnjuta en hvilostund till deras eget bästa och han bör snart kunna bilda sig en erfarenhet om, huruvida "pensum' behöfver lida på denna anordning. 'Arbetet kan möjligen i stället bli så mycket bättre och intensivare under den öfriga tiden. Med bästa vilja i världen kan man emellertid på detta sätt icke komma synnerligen långt, så länge timplanen i sin helhet är sådan den är. Den krätver en genomgripande, på

") Försök af denna art hafva redan förut krönts med framgång. Vi omnämna här endast det, som Ch. Paget anstälde med barnen i en engelsk skola. Otillfredsstäld med barnens framsteg delade han dem alla i två afdelningar, af hvilka den ena fick fortsätta som förut, under det arbetstiden för den andra minskades till hälften och återstoden afskoltiden- användes till lekar på en trädbeväxt äng. Resultatet blef, att de barn, som fått tillbringa hbalfva skoltiden i det fria, visade större flit' än de andra och vid terminens slut erhöllo bättre vitsord för sina kun-: Skuålfä. (Journal for education, okt. 1894, cit. efter Mosso: Ermidung s. 819.) FSEE ; å