Sida 14
III.
Skandinavismens framtid, föredrag på Folkets hus 7 december 1905.
I nder några årtionden på 1800-talet var det Skandina- 12 vismen, som tände ungdomen för ett politiskt ideal. Men studentskandinavismens ena fara var att den brukade ordet broderskap innan det motsvarade folkkänslor, stora som ordet. Ty sväårläkta sår funnos.
Den andra och större faran var att denna skandinavism från början seglade med tvenne lik i lasten.
Det ena var Danmarks skefva ställning till och oriktiga behandling af sina tyska landsdelar — där Danmark begick felgrepp, som slutligen kostade det äfven Sönderjylland. Och häraf följde att politiken ej hade alldeles »rent mjöl i påsen» under studentskandinavismens jubel- och klangår.
Men under detta skede ådrogo sig dock Sverige-Norge genom tal och sånger och löften en hedersskuld, som 1864 icke infriades. I Danmarks nöd mäktade unionskungen icke göra sin historia till folkens. Då som 1905 företrädde kungen den ridderliga synpunkten men de, politiken ledande, klokhetens.*
* Huru Karl XV led af sin då nödtvungna overksamhet vet jag bland annat genom ett hans samtal — under sitt sista lefnadsår — med min fars halfbror Hugo Raab, som själf hade stridt på danskarnes sida. Karl XV sade honom under strömmande tårar huru djupt han afundades honom denna lycka.
