Sida 38
VI.
samma än förut.
Men troligt är att det släktled, som — å båda sidor — har närmaste skulden för unionens sönderbristande, måste dö undan innan ett verkligt och starkt behof att närma sig hvarandra ånyo skall uppstå inom de skandinaviska folken.
Den ungdomliga skandinavismen från 1800-talets midt hade sin uppgift. Ungdomens svärmande drömmar peka städse mot målet, ja, uppdraga ofta det första spåret, om de än ej bygga vägen dit och de bryta ofta marken, om de än ej hinna med själfva sådden.
Det är vägbyggandets grundliga och mödosamma arbete, det är såningsvärfvet som nu ligger framfe oss. Den handlingens skandinavism, som vi hittills alltför mycket försummat, måste först och främst förlänga fårorna för den andliga och materiella kulturens sådd och skörd från det ena landet till det andra.
De stora skandinaviska fraserna och festerna torde för alltid ha förlorat sin betydelse. Och att den skandinavismen icke fick en stor betydelse, beror af att den aldrig trängde ned till de djupa leden.
D är icke sant att vi svenskar nu äro mer en-
