Sida 33
V.
p återblick har varit nödvändig för att komma d till frågan om skandinavismens framtid, en
fråga som alltjämt för mig och en del andra skandinaver ej endast är en enskild hjärtesak, utan ter sig som en lifsfråga för vårt land, medan nu från andra håll afskildheten förkunnas som Sveriges enda visa och värdiga hållning.
* ⚔
Mellan två folk, som mellan två enskilda, kunde fordom tvånget åvägabringa fasta sammanslutningar. Nu mera torde, mellan folken som mellan de enskilde, full själfständighet å ömse håll vara det bästa villkoret för en verkligt innerlig samkänsla och samverkan. Det är därför en opsykologisk uppfattning att Norge genom själfva sin utbrytning ur unionen svikit sitt eget ideal: folkförbrödringens och fredens. Unionens upplösning var — i och för sig — nu vorden villkoret för äkta samverkan och äkta samkänsla mellan de båda folken.
Men tyvärr höll ingendera landet vid själfva krisen profvet inför fredsiden. Ty, som en svensk tänkare — Hans Larsson— betonat: fredskärlek betyder »att afstå från krig äfven då det finnes goda skäl för ett sådant.» Det
