Sida 3
På grund af deras inre sammanhang med skandinavismens tanke, har jag här sammanfört såväl det tal jag höll vid Göteborgs arbetarkommuns demonstration för freden den 19 juni som inledningen till mitt tal i Uppsala vid föreningen Verdandis recentiorfest den 30 november och slutligen, till stor del ur minnet, det föredrag om skandinavismens framtid, som jag — till hjälp för arbetslösa — höll i Folkets hus i Stockholm den 7 december 1905.
Den, som läser denna lilla skrift, ber jag äfven läsa eller omläsa min skrift från 1899: Svensk eller storsvensk patriotism? I ljuset af 1905 års händelser torde den kanske nu bli bättre förstådd. Det finns intet väsentligt, jag där nu ville ändra. Ty hvad som i den säges om Sveriges förlamning var sant då. Med det nya århundradet har hos oss äfven en ny framstegsvilja visat sig.
Endast i ett fall vill jag göra en rättelse. På grund af ljusmålningar öfver Belgiens valsätt hade jag fått den tron, att detta innebar ett verkligt skydd för minoritets rätt. Sedan dess har jag i Belgien fått veta huru föga detta är fallet. Men framför allt har erfarenheten, huru man genom »proportionalismen» sökt bortfuska rösträttsreformen i Sverige, öfvertygat mig att den fullständiga allmänna rösträtten måste vara det första steget. Skyddandet af mindretalets rätt blir en senare fråga, som emellertid icke länge får undanskjutas, lika litet som den att upphäfva Första kammarens absoluta vetorätt i lagstiftningsfrågor.
STOCKHOLM ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1906
