Sida 49
Bilagor.
Här anföres den till urtima riksdagen i juni 1905 af herr C. A. Lindhagen m. fl. i anledning af kungl. maj:ts proposition angående de unionella förhållandena aflåtna motionen:
1 den pröfvotid, i hvilken svenska folket nu befinner sig, är det lyckligtvis en sak, som alla äro ense om. Vi vilja alla, att det skall från svensk sida handlas manligt och i öfverensstämmelse med Sveriges verkliga fördel, och att således det beslut, de svenska statsmakterna gå att fatta, måtte i bästa mening blifva ärorikt.
Men hvari består nu Sveriges verkliga fördel? Och hvilka äro de åtgöranden, som under nuvarande situation måste betecknas såsom sannskyldiga uttryck för ett manligt svenskt handlingssätt ? Det rätta svaret på dessa frågor kunna vi uppenbarligen ej frammana ur de lidelsefulla uttrycken för sårade känslor. Vi måste — äfven därom böra vi kunna vara eniga — söka att med lugnt öfvervägande och besjälade af trofast kärlek till vårt folk gå till botten med frågorna och klargöra för oss den verkliga sanningen.
Det är förunderligt, att man företrädesvis förnimmer allenast uttalanden om den olyckliga ställning och förödmjukelse, som skulle drabbat oss genom norrmännens ensidiga unionsupplösning. En politisk kris, som ett folk undergår, är dock oftast endast upplösningen på en samhällssjukdom. Vill man leda ett folk oskadt och med bibehållen värdighet ur en sådan kris, ligger det makt uppå att i främsta rummet förhoppningsfullt peka mot framtiden, mot de nya utsikter, som öppna sig för detta folk just genom att det undergått pröfningen. Därigenom skall det ofta visa sig, att krisen i själfva verket är en vinst, samt att dagens bekymmer följaktligen äro smärre, än man föreställt sig, och böra vara lätta att öfvervinna.
