Sida 10
1. Reformförsöken och nationalförsamlingens inkallande
sö fr
10 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
att afstå från några af sina förmåner. Med berömliga gärningar hade de och deras förfäder förtjänat sina fri- och rättigheter. Det vore den nu lefvande generationens plikt att bevara arfvet. Intet ville man afhända sig, intet ville man gifva. Notabelförsamlingen och landets högsta dom- stol, parlamentet i Paris, motsatte sig alla konungens för- slag. På böner hade de privilegierade obevekligt svarat nej; ville man nå målet återstod tydligen endast att fordra och tvinga.
Under dessa tvister hade frågan om riksständernas sam- mankallande blifvit väckt på tal. För att försvara sig gent emot konungens fordringar hade de privilegierade framstält den satsen, att endast en riksförsamling kunde bevilja de begärda skatterna. I afsikt att bryta motståndet, kanske också för att skrämma, hade konungen gifvit löfte om att sammankalla ständerna, som ej sammanträdt sedan 1614. Då löftet gafs, hade sannolikt regeringen knappt en tanke på att uppfylla det. I alla händelser visade den sig all- deles omedveten om hvad en sådan åtgärd innebar. Man
tänkte sig, att en dylik på århundraden ej skådad försam-
ling skulle kunna bli ett kraftigt medel i regeringens hand. De ofrälses röster skulle stärka regeringens fordran på offer af de privilegierade. Nöden var stor, finansoredan måste leda till en katastrof; i förtviflans stunder är man redo att gripa fast i hvarje nytt förslag, ätven det farli- gaste, såsom dock innebärande en möjlighet. Och bland allmänheten, folket, hade talet om en nationalrepresentation vunnit anklang. Den lättrörliga franska fantasien såg 1 detta förslag räddningen undan all nöd. Det franska fol- ket skulle själft taga sitt öde om hand, pröfva ställningen och bärga sig från undergång. Ett folk måtte väl förmå underbara ting, när det samlat arbetar för sitt bestånd. Och så, på en gång med och mot sin vilja, drefvos de styrande att bestämma dagen för riksförsamlingens sam- manträde. Vi ha sett representanterna dagen före det egentliga öppnandet af församlingen med en religiös cere- moni bereda sig till sin stora uppgift. Det låg en revolu- tion redan däri, att det franska folkets representanter nu efter 175 år åter samlades. Konungamakten, den enväl- diga konungamakten, hade gjort bankrutt. Den hade med- gifvit sig ej förmå rädda Frankrike, den hade måst vädja till folket. Det är en imponerande syn att se detta folks
0, NS NS LA SS ARG EN STEEN SIE SRU SE
PRENSA er je RR SER RSA ART SSR
RP ERE Åman AGDA IN in rr RAT Rya Ör ön NR, Sa
PES SR SE FANS SEE
25 Sd ja: 2 4
Källa: Project Runeberg ·