Den stora franska revolutionen

KONUNGADÖMETS FALL. 30

och skryt; som bundsförvanter kunde de ej skattas synner- ligen högt. -

Emigranternas planer motarbetades dessutom af den franske konungen själf och hans närmaste omgifning. Faran för konungen af en till hans förmån företagen fientlig invasion låg i öppen dag, och Mirabeau hade, som ofvan nämts, gjort sitt bästa för att framhålla farorna. Men ä andra sidan tänkte sig konungens vänner, att konungen skulle med större framgång kunna bjuda revolutionen spet- sen, om han lämnade Paris, begåfve sig till den trogna armén vid gränsen och understöddes af en väpnad kon- gress af Europas makter.

Natten mellan den 20 och 21 juni 1791 flydde kon- nungen åtföljd af hela den kungliga familjen från Paris. Han lämnade efter sig en proklamation, i hvilken han protesterade mot de lagar, han efter sin tvungna afresa från Versailles måst sanktionera. Konungens flykt väckte den allra största oro. Redan på aftonen den 21 hade de kungliga flyktingarna blifvit gripna. Och den 25 åter- fördes de till hufvudstaden. Det säges, att en hemsk tyst- nad rådde bland skarorna som åskådade intåget. Ett pla- kat, uppklistrat på knutarna, hade tillkännagifvit att den som förolämpade konungen skulle bli pryglad, och den som försökte ett lefverop skulle bli hängd. TI själfva värket visste man ej, hvad man skulle företaga sig med den konung man återfått. Man kunde ej släppa honom; i spetsen för fienderna skulle han göra ett anfall dubbelt farligt. Men man hade svårt att bibehålla tron på, att han ärligt skulle acceptera ställningen som det reformerade Frank- rikes konstitutionelle monark. Allt ifrån denna misslyckade flykt växte antalet af dem, som yrkade på republikens införande till tryggande af revolutionens värk. Men hvad skulle man i sådant fall göra med konungen?

Men ännu voro inom nationalförsamlingen de flertalet, som önskade monarkiens bibehållande, och de lyckades invagga sig i den föreställningen att konungen skulle finna sig, när den nya författningen var ett fullbordat faktum. Man utvecklade kraftåtgärder mot dem som ropade på republik. Man fortsatte oförtrutet arbetet på att samla de olika besluten angående författningen till ett helt. Och när ändtligen den franska konstitutionen, Frankrikes första konstitution, förelåg färdig, antagen at