Den stora franska revolutionen

2e er BR SRS > BE Er ER VESNA RNE å

38 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.

nella politiken, som såg Frankrikes förkofran i kampen mot den österrikiske arffienden. Och man drömde redan om en återgång till det som i allmänna folkmeningen varit enväldets storhet under Richelieus och Ludvig XIV:s dagar, de krigiska framgångarna på Österrikes bekostnad.

Af alla de angifna olika skälen arbetade den lagstif- tande församlingens främsta ledare på att framtvinga kriget: Det är ett faktum, att de europeiska makterna ej önskade krig. De funno sin fördel i att ej blanda sig i revolutionen. Hufvudsakligen på den grund vi redan anfört, att de ej förstodo dess alltomfattande innebörd. Men Frankrike besparade dem första steget. Den 20 april 1792 infann sig konungen, nödgad af den allmänna meningen, i för- samlingen för att själf föreslå kriget mot Österrike. "Vi böra förklara” konungarna krig och folken fred," yttrade presidenten. Kriget var förklarat.

Österrike och Preussen hade med anledning af giron- disternas hot ingått ett förbund. Efter krigsförklaringen utrustade de en gemensam förbundshär, och narrad af de hätska emigranterna utfärdade anföraren, hertig Ferdinand af Braunschweig, ett manifest, i hvilket han hotade med de förfärligaste straff, om något företogs mot konungen. Detta okloka steg kränkte på det djupaste den franska nationalkänslan och gaf ytterligare fart åt den föreställ- ningen, att konungen stod i hemligt förstånd med fienderna. Det kom därför att gå som girondisterna afsett: kriget kom att direkt värka till konungadöraets fall. Rörelsen slog anstiftarna öfver hufvudet. Den 10 augusti 1792 ryckte massorna an mot Tuilerierna, det kungliga palatset. Slottet stormades, vakterna mördades. Med knapp uaöd förmådde de kungliga rädda sig till den lagstiftande församlingens sal. Medan upproret rasade utanför, fick den kungliga familjen från en trång stenografloge åhöra huru de för- samlade afgjorde, att konungen tills vidare skulle beröfvas sin makt "på grund af det misstroende som hans upp- förande uppväckt under ett i hans namn mot konstitutio- nerna och det nationella oberoendet företaget krig." De kungliga sattes i fängsligt förvar i Tempeltornet.