Sida 40
6. »Skräcken»
40 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN:
tvifvelsutan en ärlig öfvertygelse om nödvändigheten af detta steg. Hos andra värkade endast hatet, lusten att mörda och röfva. Värktyg af båda slagen funnos 1 öfver- föd. Resultatet blef en stor grymhet. Först jagade man de misstänkte" och kastade dem i fängelse. Men man kände sig ej trygg. Från den 2 till den 7 september 1792 draga improviserade folktribunal omkring till de olika fängelserna: snabba och grymma domar fällas och vilda skaror utföra ögonblickligen och med djurisk grymhet do- marna. Under dessa s. k. septembermord ombragtes åtmin- stone 1,368 människor, har man beräknat. För visso voro många af dem alldeles oskyldiga.
Den 21 september sammanträdde det nyvalda national- konventet. Redan samma dag beslöt det enhälligt konungadömets afskaffande. "Alla dynastier hafva varit glupska raser, som lefva af människokött", förklarade biskop Grégoire i församlingen. En ny tideräkning in- fördes med republikförklaringen som utgångspunkt. Där- efter skred konventet till frågan om konungens behand- ling. Efter en längre strid beslöts, att han skulle in- kallas för att stå till rätta för sina regeringshandlingar. Det tvistades då och det tvistas ännu om den stränga lagligheten af denna åtgärd. I revolutionära tider tiga lagarna. "Ludvig, den franska nationen anklagar er”, yttrade presidenten, när konungen stod inför konventets skrank. Och däri låg i själfva värket också anklagelsens styrka. Ludvig XVI hade beredt nationen stora olyckor trots sin goda afsikt att göra godt. Han föll för sina föregångares brott och sin egen svaghet och oduglighet. Natten emellan den 19 och 20 januari beslöt konventet med 380 röster mot 310, att "Ludvig Capet") inom 24 timmar skulle gå till döden. På morgonen den 21 januari 1793 föll hans hufvud för bilan. Pa grundar förräderi mot land och folk". I oktober samma år afrättades drottningen. Båda buro sitt öde med en hjältemodig under- gifvenhet, som i döden förskaffade dem en beundran, som de aldrig förmådde ingifva förut i lifvet. |
Konungens afrättning har mer än något annat i den franska revolutionens historia väckt afsky och fasa. Det är ej historiens uppgift att försvara hvad som sker. Det
”) Capet hette den ätt Ludvig XVI tillhörde.
Källa: Project Runeberg ·