Sida 43
6. »Skräcken»
r
WERE " el Re 4 - biläggs
SSKRÄCKEN. » 43
Man frågar sig i sammanhang med skildringen af dessa ohyggligheter ovilkorligen: huru var det möjligt, att fransmännen, som dock i sitt stora flertal naturligtvis bestämt och obetingat ogillade alla dessa öfvergrepp, att de dock i åratal fogade sig däri? Huru kom det sig t. ex., att en stad sådan som Paris, med 600,000 invå- nare, lät de stora händelserna bestämmas af en anarkistisk armé, som säkerligen aldrig uppgick till mer än 36,000 man och i regeln endast till 10 å 15,000? Och ännu mera: huru kunde det komma sig, att vid de allmänna valen detta mindretal kunde genomdrifva sina kandidater? Svaret måste till en del sökas i flertalets likgiltighet för offentliga värf. Det går ej att i en handvändning för- ändra människorna. Fransmän, som under en Ludvig XIV och Ludvig XV afvants från att taga någon del i det offäntliga lifvet, som icke ägt något politiskt inflytande eller någon själfstyrelse, kunde ej i ett ögonblick, när lagen gaf dem de saknade rättigheterna, förvandlas till medborgare, som se icke blott en rätt utan en plikt i att samlas vid valurnorna för att med sin röst medvärka till det allmänna bästa. De höllo sig också borta därifrån och läto dem råda som ville. Vana vid despotismens förtryck, buro de hvilket förtryck som hälst. Revolutio- nens stora frigörelsearbete voro de varmt hängifna och villiga att lämna de offer, som fordrades af dem i folk- viljans och den allmänna frihetens namn. Ja, 1 denna starka tro på frihetens förmåga att lyckliggöra ligger den yttersta förklaringen både på de stora ting, som utfördes, och på det tålamod, hvarmed man fördrog allt och offrade allt. Denna tro genomsyrade hela den franska nationen och var själen i hela den underbara rörelse vi här betrakta. «Ett helt folk," säger en genialisk författare, "som i djupt elände vaknade upp till själfmedvetande, trodde att ett himmelrike på jorden låg det så nära, att det endast behöfde sträcka ut handen för att nå det. Med längtande armar sökte det omfamna det outsägliga, men kunde af vissa skäl ej omfamna det.” Frihetens gåfvor falla ej som regnet från skyn öfver ond och god; de måste er- öfras. Det är ej gjort med ett pänndrag att skapa ett värkligt fritt folk. Det måste uppfostras till frihet; och uppfostringsarbetet kräfver mer än en generation. De fransmän, som vid revolutionen fördes ut ur despotismens
Källa: Project Runeberg ·