Sida 475
XIV.
Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850—1856. (Trettiofyra till fyratio års ålder.)
Den ekonomiska ställningen. – Bestyret med studentexamen. – Lärare- och författareverksamhet. – Strödda minnen från adjunktstiden.
Den 24 januari 1850 utfärdades af universitetets kansler Mlmagt för mig att vara ordinarie adjunkt. Jag blef Carl- sons efterträdare, sedan han nu var blifven professor. Dermed begyntes en ny tidsafdelning af min lefnad. Jag var ej mera en ledamot af studentcorpsen, jag var ordinarie tjensteman vid universitetet. Skilnaden var väl icke så stor, som den kunde förefalla, men der var dock en skilnad. Då jag nu ej mera var röstegande ledamot i min nation, hade jag ingen andel i de studentkommunala bestyren, och om nu] blef någon oro i studentrepubliken, hade jag i min lefnadsställning ingen anledning att dermed beblanda mig.' Men det personliga umgänget kunde fortgå i alla fall. Dervid var dock en sak, som skulle kunnat göra en stor skilnad. Jag var nu trettio- fyra år gammal, således kommen till en ålder, då jag ej kunde räkna mig till ungdomens åldersklass. Men så ungdomlig var
jag i mitt sinnelag, att jag ännu alltid hängde mig fast vid
det unga lifvet och ännu trifdes förträffligt i de unges krets.
