Sida 78
V.
Gymnasisttiden 1828—1831. (Tolf till femton års ålder.)
Skilnaden mellan skolgosse och gymnasist. – Läroämnen. – Lärosätt. – Lärare. – Disciplin och skoltukt. – Subordinationen. – Föreningskalas och valborgsmessokalas. – Sorgligt slut på tillämnadt nöje. – Kamratlifvet. – Resor. – Ynglingaålderns inträde. – Le Moine. – Nya studier. – Gymnasisttidens slut. – Första besöket i Dalarne.
Med vårterminen 1828 upphörde jag att vara skolgosse, jag blef gymnasist från början af höstterminen; skilnaden var betydlig: andra lärare, till en del andra läroämnen, och hela lifvet var förändradt. Der var ämnesläsning på gymnasium, d. v. s. särskild lärare för hvarje läroämne, och rektorsembetet gick i tur bland lektorerna med årligt ombyte lika som bland professorerna vid universitetet. Så väl detta som åtskilligt annat var, lika som man velat härma universitetslifvet. Och gymnasisterna härmade studenterna; man gick omkring på gatorna och sjöng, och när enligt gällande lektionsordning disputation (talöfning) blef hållen, hvilket inträffade en gång i veckan, hölls disputationskalas efteråt med öfningar att dricka punsch. Gossarne i skolan titulerades af sina lärare med benämningen »du», men lärarne på gymnasium kallade sina lärjungar »herre». Dock kunde det väl hända, att en eller annan lärare tilltalade oss med tillnamnet utan tillägg af ordet herre, men tilltalsordet »du» brukades aldrig. Tecknet var gifvet, gymnasisten skulle icke vara en barngosse, han skulle vara en yngling, en ung herre. Sjelfva betraktade vi oss så och försummade icke att taga vår värdighet i akt.
