Sida 622
XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887
En annan omsorg, som deremot bestämdt ålåg mig såsom en moralisk förbindelse, var att taga ett vänligt afsked från mina embetsbröder och från studenterna. Tillfällen dertill bereddes mig så från det ena hållet som från det andra. Jag blef af Humanistiska sektionens professorer jemte flere andra akademiska lärare inbjuden till ett broderligt samqväm den 24 februari 1882, och jag hade då redan förut blifvit helsad med en afskedssång af studentcorpsen den 11 februari, såsom ock tillfälle blef mig gifvet att säga mitt tack och farväl till de båda nationer, hvilkas inspektor jag hade varit. Jag talade vid dessa tillfällen, på sätt jag ansåg värdigt vara. Jag beskref hvilken betydelse jag ansåg min bortgång innebära, jag talade tacksamhetens tal och den allvarliga vänskapens ord. Mitt tal till studentcorpsen blef tryckt i tidningar, men efter en mindre lyckad uppfattning af snabbskrifvaren, så att jag icke vidkännes det samma, sådant det finnes i tryck. När jag besinnade den ställning, i hvilken jag hade befunnit mig till studenterna, sedan jag för fyratio år tillbaka begynte min verksamhet såsom universitetslärare (1841), var jag så rörd af skilsmessans betydelse, att jag ej ville inskränka mig till de ord, som muntligen talades. Jag uttalade några välmenta ord med både varning och uppmuntran i en skrift, som med titel »Afsked från studenterne» utkom i bokhandeln samma dag jag hade mottagit deras afskedsbesök.
*
Ett annat litet möte, men som icke var till afsked, tvärtom ett möte till återseende, var det, hvartill jag i början af sommaren blef inbjuden af åtskilliga bland dem, hvilka hade blifvit af mig promoverade filosofie doktorer och som nu samlade sig i Upsala för att fira tioårsminnet af promotionsfesten. Och om jag räknar mer och mindre festliga samqväm med eller utan egenskap af afsked, glömmer jag icke det glada mötet af åtskilliga, som hade haft sin bostad eller mycket vistats i Skytteanska huset under min tid. Denna fest den 23 september var ett möte af både närvarande och frånvarande, ty jag fick mottaga telegrammer från många håll.
*
Källa: Project Runeberg ·