Sida 118
Om hans våghals
118
säkra bud förskaffa dem till deras ägare uti öfre Sverge. På sådant sätt kunde konungen icke få veta, hvad som uti Westergötland förehades; hvilket dock var honom ganska angeläget.
Det var vid denna tiden en ung stadstjenare i Stockholm, för sin djerfhet kallad Hans Våghals. Han var bördig från Westergötland och kände der ganska väl folket samt alla vägar. Denne man blef hemligen nedskickad för att skaffa konungen tillförlitlig kunskap om tillståndet i landet. På skogsvägar och hemliga stigar smög sig Hans Våghals förbi vakten vid Tiveden och kom till sina slägtingar, der ban uppehöll sig några veckor. Då han förskaffat sig ali den underrättelse han kunde få, köpte ban tillsammans en hop westgöte-ostar, begaf sig upp mot Tiveden igen, och lagade med flit så, att han föll uti vaktens händer. Herr Nils i Hvalstad ansatte honom hårdt, tilltalande honom som en spejare; men Hans Våghals ställde sig helt enfald;g och svarade, alt han ej varit i Uppland på fyra år, ämnade sig dock nu dit, för alt sälja sina ostar. Denna ursäkt hjelpte ej. Hau återfördes till länsmansgården vid Hofva och fyra karlar sattes till att bevaka honom. Hans Våghals låtsade ingenting om, utan åt och drack, betalande allting rundeligen, så att länsmannen var med honom väl tillfreds. Efter några dagar låtsade han blifva sjuk, pustade och höll sig mycket illa, så att han lades till sängs och alla tyckte det vara stor synd med den stackars osthandlaren; ja vaktkarlar-na öfvergåfvo honom ofta långa stunder; ban var, tyckte de, af sin sjukdom tillräckligen bevakad. Hans Våghals hade emedlertid sett herr Nils oförmärkt nedsätta en ask i en mörk vrå af rummet; och tyckte han sig förstå att den månde innehålla åtskilligt om de upproriskas förehafvande. Då hau derföre en dag var ensam, steg ban tyst upp, tog till sig asken, öppnade den och fann deruti en hop bref ifrån Ture Jönsson, Måns Bryntesson, Ture Bjelke och flere de förnämste upprorsmännen. Dessa bref voro ställde till deras vänner
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
