Sida 104
Om Dalejunkären och det andra Dale-upproret
104
våldsam och olaglig, samt sökte afvända konungens sinne från hela religionsförändringen. Men härmed uträttade han ingenting annat, än att han fick ett skarpt och allvarsamt svar. Ja, om Brasken ej lyckats få skyddsbref af konungen i Pålen, så hade han af Dant-zigsboarne blifvit utlemnad på Gustafs stränga fordran.
Uti Dantzig träffade han den afsatte erkebiskopen Johannes Magnus. De båda prelaterna uppehöllo sig der en tid' tillsammans, arbetande på att omvända Gustaf från Lutterska läran. Slutligen flyttade Johannes Magnus till Italien. Biskop Brask stannade qvar och vistades någon tid uti Oliva kloster utanför Dantzig. Men sina sista år tillbragte ban uti klostret Landa, längre in uti Pålen. Liksom erkebiskop Johannes deltog ban aldrig uti någon af de många stämplingar, som förehades mot konung Gustaf. Men ti dt och ofta skref ban till sina vänner uti Sverige, förmanande dem troget och innerligt att blifva ståndaktige uti fädernes tro, den gamla katolska läran. Sjelf denna lära trogen i döden, och hafvande för henne uppoffrat allt, afled han slutligen uti nämnde kloster år 1538.
TEEITIOMBEAKDRA KAPITLET.
OM DALEJUNKÄREN OCH DET ANDRA DALE-LTPRORET.
Peder Sunnanväder hade alltid och i allt sökt konung Gustafs värsta. Korrt fore sin död hade han funnit en ung bondedräng, som mycket liknade Stu-rarna. Hans rätta namn var Jöns, oäkta son till en bondpiga uti Björkstad socken i Westn.anland. Frän barndomen hade han tjent hos höga herrar, så att ban lärt sig deras åtbörder och talesätt. Dertill var han vacker, qvick och vältalig; men äfven otrogen, falsk och tjufaktiga hade också redan en gån'» blifvit bortkörd från sina herrar för stöld skull. Denne yngling
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
