Sida 177
Om lefnadssättet
177
ord, bön och Kyrkogång; der ligger stor magt på både för själens och landets ro. Alsken undersåtarna, så älska de rätlsinnte eder, och med dem kunnen i styra de andra. Så har jag gjort. Käre barn! jag hafver med Guds nåd arbetat på edert tillbörliga upp-tuktande. Förblifven sådana till eder och andras fromma! och besinnen, alt en konungs minne ej bör löpa bort med klockeljudet, men förblifva i undersåtarnas hjertan!
femtiondetredje kapitlet.
OM LEFNADSÄTTET.
Tarflighet och enkelhet i hvardagslag, utsökt prakt, ofta smaklös och löjlig, vid högtidliga tillfällen, sådant var tidens kännetecken. Många af våra beqvämligheter saknades. Fönsterglas var ännu högst sällsynt; i stället för de fordna skjutluckorna, användes fint gallerverk, lärft eller pergament. Spisar i stället för kakelugnar bibehöllo sig ännu öfver tvåhundrade år. Mattor, hos de fattiga grofva, hos de rika stickade med guld och silke, betäckte timmerväggarna. Kring desamma voro tjocka väggfasta bänkar, hos de förmögnare af ek. Framför dem stodo stora langa bord, lika tjocka. Inga stolar, utan lösa bänkar och smärre pallar flyttades kring rummet. Tallrikar voro sällsynta; de ombyttes ej, äfven om rätterna voro aldrig så många och olika. Knif, gaffel och sked måste hvarje gäst medföra *). Urverk voro så sällsynta, att, då storfursten i Rvssland vid denna tiden erhöll ett sådant till skänks af konungen i Danmark, trodde ban det vara ett trolldomsdjur, ditsändt till hans och rikets förderf; hvarföre han med största hast skickade det åter till Danmark igen. Mid-
*) Derföre var det ett gammalt ordspråk: Den, som vill till hofva naska, Måste ha knif och sked i taska.
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
