Tillbaka Read Runeberg

3. Lutterska tiden. Första Afdelningen. Gustaf I och Erik XIV

Originalsida 283
Originalsida 283
Originalsida 282
Originalsida 283
282–283

Sida 283

Konung Eriks vansinne

283

son öfvertalade ständerna, att underskrifva domen, ämnande sålunda göra de red;in verkställda morden lagliga. Fru Märta Lejonhufvud och andra anhöriga till de fångna fortforo, att dagligen sända mat och kläder till slottet. Peder Gadd och hans knektar togo och behöllo det alltsammans för sig, och lefde i sus och dus.

t ju g onde ätt onde kapitlet.

KONUNG ERIKS VANSINNE.

På ett par dagar hördes ej Erik något utaf. Haus drabanter den ena efter den andra återkommo till Uppsala, sedan konungen smugit sig ifrån dem. Då blefvo Göran Persson och hans anhang oroliga och började söka honom öfverallt. Han fanns slutligen i Odensala socken, förklädd till bonde, samt alldeles från sina sinnen. Då de ville återföra honom till Uppsala och kallade honom konung, ropade han: Nils Sture är Sverges riksföreståndare. Emellanåt klagade han: Jag har, som Nero, mördat min lärare. Hans olyckliga tillstånd ökades deraf, att han på Here dagar hvarken ätit eller sofvit, och kunde nu till ingendera förmås. Han fruktade i maten förgift, under sömnen lönmord. Ändtligen kom Karin Månsdotter, och det lyckades henne öfvertala Erik, att intaga någon förfriskning, hvarpå ban somnade in. Han vaknade, mera sansad, men ock mera olycklig, ty nu öfverfölls han af samvetsförebråelser öfver sin grymhet, och af fruktan för uppror. Han lät hämta sitt guldskrin frän staden och utdelade derur stora skänker ät dem, sotn voro tillstädes. Derpå återfördes han till Uppsala.

Der var allt i villervalla. Somliga reste till, somliga ifrån riksdagen. Ingen ordentlig regering fanns. Då Erik kom tillbaka, kastade han sig ångerfull i armarna på adeln, och sökte förlikning med de mördades slägtingar, llogenskild Bjelke åtog sig att medla

Källa: Project Runeberg · ·