Sida 203
Om konung Gustafs ålderdom
203
måste han slutligen vända hem igen. Vid afresan lät han med konungslig frikostighet utströ silfverpenningar bland folket. De skola förvandlas till guld, sade han, då min broder sjelf kommer hit.
Johan berättade, att drottning Elisabet hade en gång sagt till honom: att hon väl icke hade någon håg för giftermål; men, att hon likväl ej kunde svara för hvad, som skedde, om Erik sjelf komme för hennes ögon. Dessa ord upptände åter dennes hopp. Fast med mycken möda, utverkade han sig slutligen fadrens bifall till en resa i egen person till England. Denna blef väl uppskjuten den ena gången efter den andra, och slutligen alldeles inställd, men det kostsamma, fåfänga och efter så många afslag förnedrande frieriet fortfor länge, äfven sedan Gustaf dött, och blef en icke obetydlig orsak till Eriks sednare olyckor.
SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
OM KONUNG GUSTAFS ÅLDERDOM.
Alltifrån drottning Margaretas död märkte man förändring i konungens krafter och lynne. Ännu mer efter det bekymmersamma rvska kriget och hjertesorgerna af Erik och Cecilia. Härtill ålderdomens vanliga olycka. Han såg sina ungdoms- och mannaålders vänner falla undan. Den älskade Margareta först; sedan 1554 Lars Siggesson Sparre, den trogne vännen, bepröfvad i mot- och medgång. Så Måns Johansson Natt och Dag, Axel Bjelke, Johan Turesson Roos och flera af hans jemnåriga. År 1559 dogo slutligen, inom kort tid, hans svåger och granne, Kristian den tredje, hans fordna motståndare, den gamle Kristian Tyrann, och sist den ädla fru Kristina Gyllenstjerna. Konungen blef ensam qvar, likt ett gammalt återståndsträd bland det unga uppväxande slägtet.
Bekymmer och ett ihärdigt arbete hade uttömt
På sidan nämns Kristian III
Källa: Project Runeberg · ·
