Tillbaka Read Runeberg

3. Lutterska tiden. Första Afdelningen. Gustaf I och Erik XIV

Originalsida 117
Originalsida 117
Originalsida 116
Originalsida 117
116–117

Sida 117

Om hans våghals

117

från stranden, troende sig sålunda vara i större säkerhet. Några af de sökande bollnäs-boarne fingo snart se honom, der han satt. Tyst men hastigt togo de en hop andra ökstockar och rodde obemärkta mot honom. Då domprosten såg sig icke kunna undkomma, ville ban i förtviflan störta sig uti sjön: men det gick ej fortare dermed, än att bönderna hunno fram och höllo honom qvar i båten; dock i sin förbittring ryckte ban guldkedjan af halsen, strök alla ringar af fingrarna och kastade alltsammans långt ut i sjön. Hälldre ville herr Göran se sina klenoder uti vattnets djup, än uti den förhatade konungens våld.

Han nedfördes till Uppsala och Stockholm; der han fick åtnjuta ali beqvämlighet, men hölls likväl uti strängt förvar, till dess fadrens uppror var slutadt. Då släpptes ban på fri fot igen och fick alla sina egodelar tillbaka. För brödernas trohet ville Gustaf ej vara strängare; kanhända tyckte han sig ej heller hafva stor orsak att frukta en sådan moståndare, som Göran domprost var.

tretiondefemte kapitlet.

ÖM HANS VÅGHALS.

Westgöta-herrarna fortforo emedlertid uti sitt brottsliga företag, oaktadt bref ankommo från de andra landsorterna med varning, att ej förorsaka något obestånd uti riket. Af fruktan likväl, att konung Gustaf skulle få någon säker underrättelse om deras förehafvande, satte de vid Hofva en vakt af tusen man, som borde hindra att intet bud skulle från Westergötland komma öfver Tiveden upp till konungen. Till anförare för denna vakt förordnades en prest, benämnd Nils i Hval-stad, som förut varit biskopsfogde på Läckö och som högeligen hatade konung Gustaf. Till denne herr Nils sände de upproriske alla sina bref, och skulle han med

Källa: Project Runeberg · ·