Sida 119
7. Uret
böja sig af och an i mån af svängningarna, och går vidare nedåt genom klykan på en vid ledningsstången sittande gaffel T. Här i T är det enda ställe, der urverk och pendel komma i beröring med hvarandra.
Vexelverkningen mellan urverk och pendel består deruti, att den senare blott tillåter det förra att gå ryckvis kugge för kugge, medan urverket genom de små påstötningar, det genom gaffeln meddelar pendelstången, underhåller pendelsvängningarnas fortgång. Dessa svängningar ske dess långsammare, ju längre pendelstangen är; der-för bestämmer också dennas längd förhållandet mellan de olika hjulens omvridningar, följaktligen äfven kuggarnas antal. Men under alla omständigheter är hjulverket så samman stäldt, att der finnes ett hjul, som på en timme vrider sig jemt en gång omkring. Detta så kallade timhjuls axel har en förlängning, som går genom urtaflan och uppbär minutvisaren. Timvisarens tolf gånger långsammare rörelse utgår äfvenledes från minutvisarens axel och åstadkommes i närmaste hand genom de tätt bakom urtaflan befintliga hjulparen.
Urverk, på hvilka man i afse-ende på noggranhet ställer högre anspråk, än vi fordra af uren i våra
bostäder, kräfva ytterligare en an- 73. verket i ett pendeiur, sed t stalt till utjemning af de förändrin- ^ran Sldan'
gar, som temperaturvexlingar åstadkomma i pendelstångens längd* Alla kroppar, i synnerhet metaller, utvidgas, som bekant, af värme och sammandragas eller förkortas af köld. Derför måste äfven ett och samma ur om sommarn eller i uppeldadt rum gå långsammare, emedan det under dessa omstänäigheter har en längre pendel än under de motsatta, och skilnaden skulle vid en noggrannare tidmätning vara märklig nog. På tornur gör man derför alltid pendelstången af trä, såsom i mindre grad underkastadt förlängning eller förkortning, hvaremot trä
Källa: Project Runeberg ·