De stora uppfinningarna

ett för den tiden högst konstrikt ur, som två år derefter blef färdigt och uppsatt i den södra korsarmen, men två hundra år derefter ersattes af ett nytt, ännu konstrikare. Detta ur, som påbörjades 1547 och sattes i gång 1574, upphörde 1789 att gå. Det ansågs på den tiden för ett mekanikens under och dess återställande omöjligt. Den berömde urmakaren Jean Bap-tiste Schwilgue har dock från den 24 januari 1838 till den 2 oktober 1842 skapat ett konstverk, som lemnar det gamla, hvilket ännu kan beses i Frauenhaus i Strassburg, långt bakom sig och utgör ett bevis på den höga ståndpunkt, ur-makarkonsten i vår tid innehar.

Det nya uret, som för öfrigt i form och storlek noga återger det gamla, har liksom detta i förgrunden en himmelsglob, som anger stjerntiden, det vill säga stjernornas dagliga rörelse. Bakom globen är anbragt en kalender eller en skifva med alla den ständiga kalenderns uppgifter och de rörliga högtiderna. Denna skifva gör sitt omlopp på 365 eller 366 dagar, och en apollobild, som står gent emot en Diana, utvisar med en pil hvarje dag. I sitt mellersta rum anger kalendern den skenbara tiden, hvilken, som bekant, något af viker från den verkliga. På urtaflan angifvas tillika solens upp- och nedgång, den verkliga soltiden, månens dagliga lopp, hans qvarter samt sol- och månförmörkelser. Dessutom lemnar uret alla de uppgifter, som äro nödiga för en fullständig kalender, det vill säga årtalet, solcirkeln, gyllentalet, indiktionen, söndagsbokstafven, epakterna och påsken med mera. Mekanismen för årtalets angifvande består af fyra ringar, hvar och en innehållande siffrorna för de enkla talen. Artalets fyra siffror stå nu på hvar sin sida af dessa ringar. För att göra ett omlopp behöfver alltså enhetsringen 10 år, tiotalets 100 och hundratalets 1 000 år, medan den sista ringen eller tusentalets först efter tio tusen år uppnår sitt mål. För sådana tidsperioder är verket beräknadt.

Bredvid galleriet är anbragt ett planetarium efter Coper-nicus’ system, der planeterna regelbundet göra sina omlopp kring solen; deröfver ser man månfaserna, öfver dem åter de fyra lefnadsåldrarna, som framträda en hvar qvart, dock blott om dagen; om natten hvila de; men döden slår timmarna med en benknota, och han vakar både natt och dag. I öfversta rummet tronar Kristos. Hvar dag vid middags-