Sida 159
9. Mikroskopet och teleskopet
MIKROSKOPETS UPPENBARELSER.
159
en nästan omärklig punkt, får vid 250—500 gångers förstoring en längd af 2 !/2 till 5 centimeter, och man kan tydligt urskilja ihåligheten i röret.
I bilden 105 är 1 ett fjäll af den amerikanska jättefjäriln Menelaus; 3 ett dylikt från Hipparchia; 4 ett fjäll från en danaidart; 6 ett fjäll af en azurblå fjäril. Redan ett vanligt mikroskop skall tydligt visa oss dessa fjälls längdränder; men för att kunna upptäcka tvärränderna, till exempel på 1 och 2, fordras ett utmärkt godt instrument. Man begagnar också jemte andra ytterst fina föremål dylika fjärilsfjäll för att pröfva instrumentens godhet. Så till exempel visa vingfjällen på Hipparchia janira redan vid 80 gångers förstoring längdränder, men deremot först vid 200 till 300 gångers förstoring äfven tvärränder. Ett utmärkt probe-ringsobjekt är särskildt Pleurosigma angu-latum, en alg, som redan genom medelstarka objektiv visar tre särskilda liniesystem. Starkare objektiv upplösa liniesystemen i ljusa punkter, och med de bästa objektiv och okular kan man i dessa punkter urskilja nästan alldeles regelbundna sex-hörningar.
Gripna af denna underbara anblick, taga vi med en fin tång eller passare ett litet stycke af en fjärilsvinge och lägga det under glaset, och nu finna vi, att fjällen äro som taktegel lagda bredvid och öfver hvarandra, att det ena täcker det andra och att luckor endast stå att upptäcka, der vingen är skadad. Der hänga de på vingytan med sina rör instuckna i den fina vinghinnan, medan en praktfull frans af annorlunda formade fjädrar infattar hela vingen.
Hur stort är nu antalet af dessa fjäll? Lichtenberg har beräknat, att på en qvadratcentimeter af en sådan vinge befinna sig 18 000 dylika fjäll, och har fjäriln först nyss framkrupit ur puppan, då vingarna ännu äro små, så skulle man på
106. IIusflugan.
Källa: Project Runeberg ·