De stora uppfinningarna

Yi öfvergå nu till växtverlden. Der rinner en klar, sorlande bäck. Hans botten är öfverdragen med en ljusgrön matta, bildad af de i hvarandra slingade och infiltade grenarna af en alg. En dag tidigt på våren, medan bäcken skummar och forsar som häftigast, gå vi ned till hans brädd, lösrycka ett stycke af gräsmattan och taga det med oss hem för att närmare undersöka det. Yi utdraga varsamt några alger och lägga dem under mikroskopet, och det visar oss nu, att hvar och en består af enkla eller i celler delade säckar, som få sin gröna färg af en mängd inuti cellen eller säcken liggande små frökorn.

Då upptäcka vi plötsligt en mörk Häck i algens spets.

Här hopa sig de små gröna kulorna, medan spetsen sjelf blir genomskinlig. Ett par timmar till, och vi urskilja nu tydligt, att i säckens spets bildat sig en afiång kropp, en fortplantningscell (spor), hvars ena hälft har en djup mörkgrön, den andra en ljusgrön färg; en hvit rand omger honom. Men hvilket under! Han börjar röra sig, han sträcker ut sig. Plötsligt springer fängelseväggen upp, sporen tvingar sig ut genom den trånga öppningen, simmar på vattenytan, dyker åter ned, synes med ett ord åtnjuta de högre lifsformernas frihet och vara ett djur med frivillig rörelse.

Yår å nästa sida stående afbildning visar oss en sådan alg (Olothrix zon a t a) 400 gånger förstorad, a betecknar sporernas utträdande ur modercellen; b deras af pilar antydda kringsvängande rörelser; c och d enkla sporer, den senare i

De stora uppfinningarna. 11