De stora uppfinningarna

italienska gränsen, en sträcka af nära 18 svenska mil. Det är en bana, på hvilken samtidens ingeniörskonst i mer än ett hänseende pröfvat sina högsta krafter. Det har nämligen här ej blott, som på Mont-Cenisbanan, varit en väldig bergmassa att genomspränga, utan sjelfva banbygnaden har äfven i de högre bergstrakterna uppstält problem, som endast kunnat lösas genom de djerfvaste, till utseendet bisarraste utvägar. Så har man, för att gifva banan utrymme att öfvervinna branta stigningar, än ledt henne fram och tillbaka i zigzaglinier, än fört henne i en ordentlig svängpolska genom stora kretsformiga tunlar, så kallade spiraltunlar, af hvilka hon i den trånga Reussdalen på norra sidan om S:t Gotthard räknar tre och på den södra i Ticinodalen fyra. En särdeles märkvärdig förening af båda dessa system for banutveckling företer hon mellan stationerna Gurtnellen och Wasen, de båda närmaste intill den stora tunnelns norra ändstation Göschenen. Strax bortom Gurtnellen svänger hon om i den 1 476 meter långa Pfaffensprungtunneln, går derefter en lialf mil rakt mot söder, beskrifver der Wattin gen tunnelns stora båge (1 084 meter lång), vänder så om i en temligen rak linie en nästan lika lång sträcka mot norr, vänder sig å nyo i Leggisteintunneln (1 090 meter lång) och återtar nu först sin kosa mot söder. Under denna sin irrfärd fram och tillbaka har hon två gånger passerat Reuss och tre gånger dess biflod Mayen Reuss. Hela linien har här utseende af ett starkt hoptryckt Z\ hvars båda vinklar bildas af Wattingen- och Leggisteintunlarna. Stationen Wasen ligger på slingans mellersta linie, endast ett helt litet stycke från Reuss, och på ett ställe tycker man sig vara alldeles vid bangården, men för att komma till honom måste dock först den långa omvägen genom spiraltunneln vid Wattingen tagas. Af spiraltunlarna söder om S:t Gotthard ligga de vid Pianotondo och Travi hvarandra så nära, att de nästan tangera hvarandra och att samma kraftkälla kunnat användas till genomborrning af dem båda.

Det ar alltså på de egentliga uppfartsvägarna till S:t Gotthard, linierna Erstfeld—Göschenen på norra och Biasca —Air olo på södra sidan, som de största svårigheterna varit att besegra. Men sådana ha ej heller saknats på de öfriga delarna. I synnerhet gäller detta om bansträckan strax norr om Erstfeld, der man på Urnersjöns östra strand måst på en