Sida 260
12. Ångfartyget
hvars större kraft äfven möjliggjorde större verktiingar. Att Papin i seklets början med en af ånga framdrifven båt befarit en af Tysklands floder, var glömdt. De försök, som nu från och med 1770 på flere ställen gjordes med ångfartyg, måste sålunda börja om igen från början. Sådana föregångare till ångfartygets egentlige uppfinnare voro markis Jouffroy i Frankrike, Miller, Tavlor och Symington i Skotland, Fitch och Rumsey i Nordamerika. Symington hade i sjelfva verket 1802 bygt en båt, som verkligen gick med ett i bogen anhragt skofvelhjul. Han skulle gå på kanalerna, men dessas egare satte sig häftigt deremot på grund af den skada, bankarna derigenom förmenades komma att lida, och så blef äfven af detta försök intet.
Det var ej heller i Europa, utan i Amerika, ångfartyget skulle erhålla sin fulländ-
ning, och det skedde genom Robert Ful ton. Han var en ung målare och tekniker från Amerika, som uppehöll sig i England och Frankrike och länge förgäfves sökte en förläggare till utförande af
flere uppfinningar och planer till tekniska företag. Slutligen fann han i sitt lands sändebud i Paris, Livingston, en skarpsynt gynnare, som satte honom i stånd att bygga en liten ångbåt. Denna aflade den 9 augusti 1803 på Seine sitt första offentliga prof. Det aflopp lyckligt, och den lilla båten gick uppför strömmen med en hastighet af en half svensk mil i timmen. I sin då varande krigsifver skänkte fransmännen den nya uppfinningen
knappast någon uppmärksamhet, och kejsar Napoleon kallade saken rent af en liumbug, med hvilken han ej ville ha något att skaffa. Bittert sviken i sina förväntningar, vände nu Ful ton Gamla verlden ryggen och begaf sig tillbaka till sitt fädernesland, men först sedan han i den berömdaste af Englands maskinverkstäder, Boulton ocli Watts, bestält sig en
Källa: Project Runeberg ·