De stora uppfinningarna

gen på jernvägarna erbjuda vissa fördelar; men för att vinna färdighet fordras lika mycken öfning som för inlärandet af det numera vanliga telegraferingssättet. Emellertid tar afsän-dandet af ett telegram med denna apparat en jemförelsevis lång tid, då visaren endast kan röras i en riktning och för

att nå en i alfabetet bakom liggande hokstaf måste föras rundt omkring hela tafian. Denna besvärliga omväg har ej minst

bidragit att förskaffa den morseska telegrafen det gynsamma

mottagande han funnit.

Detta efter amerikanen Morse uppkallade telegraferings-system, som nu undanträngde eller rättare sagdt naturligt utvecklade sig ur det wheatstoneska, har för oss ett särskildt

intresse derigenom, att det i allt väsentligt ännu är det allmännast brukliga. Med sin föregångare har den morseska telegrafen det gemensamt, att han genom en elektromagnet åstadkommer en mekanisk rörelse, men skiljer sig från honom så väl genom det sätt, hvarpå telegraferingen sker å afsänd-ningsstationen, som genom sättet för tecknens anbringande å den motsatta stationen. Han nöjer sig nämligen ej med att på en tafla angifva de särskilda bokstafstecknen, som han öfver-lemnar åt telegrafisten att anteckna och hopsätta, utan skrifver äfven sjelf ned telegrammet på ett allmänt antaget alfabet, som telegrafisten sedermera endast behöfver öfverflytta i vanlig skrift. Af denna sin utmärkande egenskap har han äfven fått namnet skriftelegrafen. Att han framför visartelegrafen äfven har företrädet af långt större snabbhet, ha vi redan nämt. Medan den senare i bästa fall endast kan telegrafera 40 till 50 tecken i minuten, kan den morseska åstadkomma 100 på samma tid.

Eör att tydliggöra apparatens utseende och verkningssätt hänvisa vi dels till afb. 227, föreställande telegrafisten i fullt arbete vid ett bord, der hela apparaten med alla sina delar är uppstäld, dels till afb. 228 och 229, der hans båda vig-tigaste delar, nyckeln och skrifmaskinen, äro återgifna i större skala. Yända vi oss då först till den större bilden, se vi under bordet batteriet, som alstrar strömmen, och den från den ena polen utgående tråden. Vi följa honom på hans väg först till den strax till höger stående nyckeln, med hvilken den telegraferande öppnar och sluter ledningen samt sålunda gifver sina tecken efter det inlemnade telegram, han håller