Sida 75
5. Krutet
makt, som ej blott omgestaltat hela krigsväsendet, utan äfven haft en betydande inverkan på staternas inre ordning. Hittills hade svärdet, bågen, lansen och stridsyxan varit de förnämsta vapnen och hvar enda stridbar man en krigare. Härarna utgjordes af lösa uppbåd, som vid hvarje krigståg kallades under vapen och efter dess slut gingo tillbaka till sina vanliga sysel-sättningar. Efter krutets och eldgevärens uppfinning deremot blef krigaryrket en särskild liandtering, som fordrade långvarig öfning; de lösa uppbåden blefvo stående härar, hvilkas besoldande, utrustning och underhåll kostade så mycket, att ingen enskilds tillgångar kunde deri täfla med hela landets, när de voro samlade i en kraftfull styrelses hand. Tygel-lösheten och sjelfsvåldet måste böja sig för den nu ej längre vanmäktiga lagen.
För att nu först och främst syselsätta oss med krutet, så göra sig dervid tre frågor: Hvem har uppfunnit krutet? Hur framställes det? Hur förklaras dess kraft?
Lika lätt som det är att besvara de båda senaste frågorna, lika svårt är det att meddela något fullkomligt visst om uppfinningens historia. Visst är endast, att hon ej blifvit gjord af någon särskild person, utan att krutet, i den form, hvari vi nu känna det, är en frukt af många tiders förenade erfarenheter och iakttagelser. Redan Marcus Grsecus, en författare i tionde århundradet, känner en blandning af salpeter, kol och svafvel för framställning af raketer.
Krutet har till sina hufvudbeståndsdelar säkerligen redan varit bekant i den grå forntiden. Kineser och inder använde en sådan blandning till fyrverkerier och sedermera äfven till krigsbruk. Eldsprutande rör omnämnas hos araberna så väl som hos de tatari ska horder, hvilka 1241 framträngde ända till Schlesien. Redan omkring 1200 talas om, att grufarbetarne på Harz lössprängde stenen med ett lätt antändligt ämne, och Roger Bacon, en lärd munk i England, uppräknar omkring 1214 som beståndsdelar i en fyrverkerisats svafvel, salpeter och kol.
Äfven den berömda grekiska elden förtjenar här ett omnämnande. Han skall 668 e. Kr. uppfunnits af en grek vid namn Kallinikos och bestod ursprungligen af blandningar af nafta, harts, fett och dylika bränbara ämnen, hvilka sedermera betydligt förbättrades genom tillägg af salpeter. Denna
Källa: Project Runeberg ·