De stora uppfinningarna

temligen dunkla saken derigenom blifvit något klarare. Man syntes en tid benägen att tro, att Schwarz, om också ej uppfinnare af krutet, förbättrat det och gjort det användbart för krigsbruk; särskildt tilläde man honom förtjensten att ha uppfunnit krutets korn in g eller dess förvandling från en mjölig till en kornig massa. Men äfven denna andel i uppfinningen har en närmare undersökning frånkänt honom, och det påstås nu, att den upptäckt, som den med förstörelseredskap syslande munken hembjudit åt den venezianska styrelsen, ej haft med krutet omedelbart att skaffa, utan varit en metallblandning till gjutande af kanoner. Yenezianerna, säges det, hade köpt hemligheten af honom, men för att så mycket säkrare bevara henne kastat uppfinnaren i fängelse.

Det var sannolikt från araberna, i så mycket europeernas läromästare, som krutet under loppet af fjortonde århundradet jemte kanonen blef mer spridt i vår verldsdel. Dess stämma hördes redan nu på slagfälten. Sedan dess användbarhet för krigsbruk en gång blifvit känd, gick dess spridning hastigt och blef behofvet deraf mycket stort. Det äldsta krutet bestod blott af en för hand gjord blandning af de ofvan nämda beståndsdelarna och egde endast ringa

drifkraft. Härtill kom, att i följd af

38—42. Projektiler med grekisk eld. 1 •, , ,

salpeterns, kolets och svaflets olika

specifika vigt blandningen snart måste vid forsling förlora sin likformighet. Det saknade äfven en af de förnämsta egenskaperna hos ett verkligt krut, lättantändlighet och hastigt förbrinnande. Denna egenskap kunde det först erhålla, sedan det från en stoftartad förvandlats till en kornig massa. I förra fallet ligga nämligen de små partiklarna tätt intill hvarandra, medan en massa små kulor öfver allt har mellanrum, genom hvilka lågan kan hastigt fortplanta sig till hela

massan.

Första framställningen af det korniga krutet infaller i mid-ten af femtonde århundradet; det var likväl först i det sjut-