Sida 34
I. Solen
än genom att lägga en mängd träkulor på ett bord i rak linie. Gåfve vi då den yttersta kulan en stöt i riktning af radens längdaxel, skulle hon genast meddela den åt sin närmaste granne, som åter i sin ordning skulle göra på samma sätt o. s. v., tills äfven den sista kulan af rörelsen blefve delaktig. Äfven våra nerver bestå af smådelar, molekyler, som alldeles på samma sätt fortplanta rörelsen. De sensitiva nerverna utmynna som fina spetsar öfver allt i den yttersta huden, der de likt aldrig slumrande spioner städse äro på vakt för att uppfånga hvarje nyhet, bitter eller angenäm. På denna anordning beror vår känsel. Skadas nu en sådan nervspets på ett eller annat sätt, t. ex. genom ett nålstyng, mottager den i sjelfva verket en stöt, och snart har rörelsen, alldeles som i försöket med kulorna, genomlupit hela serien af nervens molekyler och framkommer slutligen till hjernan, hvarest den, liksom en i ett rum från ett rör inrusande ljudvåg, blixtsnabbt genombäfvar hemisferen — och det är uppror i centralbyrån. Den brottslige måste straffas, befallningar expedieras, de motoriska nervernas smådelar bringa dem till ort och ställe, der de innan ögonblicket ännu hunnit ila verkställas antingen i form af en allersom oskyldigaste applikation vid den okynnige kamratens öra eller i yttersta nödfall som ett tungans energiska försök att för hela verlden »utskrika» det onda. Så underligt det för mången än torde låta, är likväl denna rörelse fullt bevisad, ja till och med uppmätt; den löper nemligen med en hastighet af 200 fot i sekunden, en rörelse, som någon betecknande nog kallat »andens flygt».
En kropps värme och ljus äro, som vi sett, ingenting annat än vibrationer, och vår förnimmelse deraf intet annat än de uppkomna etersvängningarnas verkan på våra känslo-och synapparater. Solen är genom någon mekanisk inverkan försatt i den intensivaste dallring; hvarje atom skälfver — hvad försloge det väl säga som löf för vinden — i den stora eldstaden, och känningarna deraf inskränka sig icke inom centralklotets härd utan genomströfva regioner utan gräns. Såsom en klockas dallring fortplantas genom luften, fortplantas solens genom etern, dock med den skilnad att luftvägen rör sig endast 1,150 fot i sekunden, under det etervågen hinner 28,000
3
Källa: Project Runeberg ·
