Tillbaka Read Runeberg

En färd genom verldsrymden

Originalsida 36
Originalsida 36
Originalsida 36
Originalsida 37
36–37

Sida 36

I. Solen

mera fängslande som vi lärt oss känna dess öfverväldigande storhet. Men sekunderna ila, den sista strålen dansar i elektrisk yra oss till mötes, den är framme, den träffar näthinnans nerver, genomfar i en dallring hjernans molekyler, återstudsar och dör — men i ett hänryckningens utrop: Natur, hvad du är skön!

*

Källa: Project Runeberg ·