Sida 36
I. Solen
mera fängslande som vi lärt oss känna dess öfverväldigande storhet. Men sekunderna ila, den sista strålen dansar i elektrisk yra oss till mötes, den är framme, den träffar näthinnans nerver, genomfar i en dallring hjernans molekyler, återstudsar och dör — men i ett hänryckningens utrop: Natur, hvad du är skön!
*
Källa: Project Runeberg ·















