Armeniska kyrkan. I Armenien fick kristendomen insteg redan i 2:dra årh., men utbreddes i synnerhet från början af det 4:de under konung Tiridates (Terdat) genom Gregorius Illuminator ("upplysaren"), en infödd armenier, som vigdes till landets biskop (död 340). En annan armenier, Mesrob (i slutet af 4:de och början af 5:te årh.), gaf sitt folk alfabet och bibelöfversättning. År 536 öfvergick emellertid den armeniska kyrkan till monofysitismen och har allt sedan varit schismatisk. Sedan ryssarna eröfrat Erivan, har hon sin tyngdpunkt i Ryssland. Dock finnas armeniska kristna äfven i Persien, Turkiet (det asiatiska och europeiska), Indien och vissa delar af Österrike. De äro af två slag: unerade eller katolska armenier, hvilka slutit sig till den romersk-katolska kyrkan, och icke unerade. Förlikningsförsök hafva ofta blifvit gjorda, men förgäfves. De sistnämndes lära och författning öfverensstämmer i allmänhet, med undantag af deras monofysitiska ståndpunkt, med den grekiska kyrkans (såsom i fråga om den hel. Andes utgående allenast af Fadern, skärseldens förnekande, presternas giftermål). Deras andliga öfverhufvud kallas "katolikos", utnämnes af ryske kejsaren och residerar i det berömda klostret Etschmiadzin vid Erivan. Under honom lyda ärkebiskopar, äfven kallade patriarker eller metropoliter; under dem åter biskopar, hvilka dock ej innehafva några stift, utan lefva såsom munkar i kloster; slutligen under dessa det öfriga presterskapet. "Vartabeds" kallas ett slags högre munkar och kringresande predikanter. - De unerade armenierna hafva patriarker i Lemberg, Venedig och Konstantinopel samt ett namnkunnigt kloster, San Lazaro, på en ö i närheten af Venedig.
Om än det sedligt religiösa tillståndet bland armenierna i allmänhet är lågt, utmärka de sig dock genom en i någon mån högre bildning än de öfrige monofysiterna. De hafva ock en tämligen rik literatur, uppkommen förnämligast i nyare tid inom mechitaristernas orden. Sedan 1820-talet verkar bland dem en protestantisk mission, hvarigenom på flere ställen väckelser uppkommit och evangeliska församlingar bildats. Flere armenier äro evangeliska missionärer bland sitt folk; ett seminarium för deras utbildning finnes i Bebek vid Konstantinopel, armeniska kollegier i Paris och Skutari. (Jfr S. Martin's "Mémoires historiques et géographiques sur l'Arménie", Paris 1819. 2 B.) E. J. Ö.